Aftonbladet – 30 juni 1848, sida 1

— — — — — 5 Mördaren bleknade och vek några steg åt sidan, men förlorade ingalunda sin fattning, ehuru han kastade en blick åt sidan på sina negrer och vinkade till Matura, att taga vara på den gamle mannen. Matura gick emellan gästen och den galne, men tycktes nu i bast hafva blifvit varse sin mans dröjsmål, såsom hon kallade herr Dujour. Reste icke min man med en karavan ? frågade hon naturaliesamlarenp; jag tänkte han endast af en händelse stadnat efter, och skulle vara här mnu?x oHvem är ni? Och hvar har nilemnat min son? Och hvar är hans dismant? upprepade den galne, då Closting skulle begynna svara. Var lugn, fader! hviskade Matura till den gamle mannen, fattande på samma gång hans hand, denne herre är en vän till er son. S:r Xavier skall snart vara här. Denne herre vet intet om diamanten. Hvem är ni? sade den galne till Closting. En Europ6? Låt oss se er en gång! Hvad är skrifvet på er panna? Jag önskar läsa det! Teg af er hatt! Teg af er batt! säger jeg, eller jag vill kalla lifvakten. Mioa grenadierer äro der pere, framför palatset. Låt mig se er, säger jag! Jag önskar läsa hvem ni är! Den gode Guden skrifver en läslig stil, och menniskors ansigten ljuga icke. Visa er, säger jag! pLåt den gamle mannen föras till sängs, hviskade herr Clostiog till en ung negrinna, som stod nära honom med ett mulattbarnp i sina armar. Nå! jag ser skrifien genom er halmbatt — men ni, Di vet sjelf bäst, hvad pi är värd. Negrerna här hafva intet tillfälle att veta det, ty de äro negrer, och ni är ep bvit. Ha! ha! hal skrattade han vildt; en hvit! en aktningsvärd hvit! Han såg åter med en fast blick framför sig och fortfor: vAf hvilken nation är ni? Hvilken nation bar den hedern att kalla er sin son? Ni måste vara en kosmopolit! en af dem som tillhöra hvarje nation, der de kunna göra goda affärer! Alldeles rätt! Ni är en kosmopolit, och bär kosmopolitismens kappa, kantad med filantropi! Det bekommer er ganska väl! Det är högsta moden! Herr Closting hörde detta den galnes tal med samma skenbara likgiltighet som en med rent samve:e skulle hafva biböhållit i hans ställe; men ban tyck