Aftonbladet – 29 juni 1848, sida 3

Reuterdahls anmärkning, att en ny rättegångsordning vore i görningen. Utskottets betänkande bifölls med 22 röster emot 16. Samma utskotts förslag till lag emot uppror och olofliga sammankomster kriticerades af biskop Hallström, prosten Setterblad och doktor Reuterdahl; försvarades af prosten Cnattiogius och dektor Säve. Biskop Hallström anmärkte: att den föreslagna lagen vill straffa uppsåtet, utan afseende på om det framträdt i handling eller icke; att dess definition på uppror ej är adeqvat: folk skulle kunna samlag. och proklamera republik, tbronens omstörtning, ny regering o. s. vV., utan påföljd; att utskottet gått utom sin rätt, då det har lagstadgat om lofligan folksamlingar: härom hade ingen motion varit väckt. Prosten Setterblad fäste 8:g vid att den nya lagen lägger allt för stor makt i händerna på underordnade tjenstemän, som i konungens befsllningshafvandes el!er kronofogdes ställe äro, d. v. sg länsmän, fjerdipgsmän och skjutsrättare: dessa kunde lätt låta förleda sig till missbruk af sin myndighet. Talaren anförde ett exempel derpå. Allmogen ien. ort bade en gång blifvit uppbådad till en skjuts för kronans räkning. Under färden uppstod misstanka att fororna tillhörde en enskild person, och hela transporten stannade. Detta kallsde länsmannen för en semling att trotsa ailm. myndighets befallningp. Sedermera kommo bönderna tillhopa för att samråda om bevienipgs snskaffande att det icke hängde riktigt tillhopa med den före:ifna krozotransporten. Detta förklarade länsmannen för uppror. Då ham inställde s:g vid sammankomsten blef han utkörd. Det var nästan ännu värre än alit det öfriga. TImedlertid visade sig ait bönderne icke haft så alldeles orätt; landshöfdingen lade sig emellan, länsmannen fick afsked, och vederbörande voro mycket. angelägna att tysta ner bela saken. Talsren yrkade betänkandets återremiss och Lifall till Per Sahlströms reservation. Prosten Tran:us besvarade den föregående tal:s anmärkning d:rmed, att för alt vara satt i de högre. myndigheternes ställe förutsattes särskildt förordnande, hvilket icke skulle lemnas utan åt värdig perroa. Deremot yrkade prosten återremiss i anledning af obestämdheten i en annan paragraf, enligt hvilken äfven den ringastev kunde låta utlysa sammankomster. Prosten Lundblad föreslog ett tillägg till 6 S, om erinran för elvil myndighet att vid oroliga tillfällen bgöra sin skyldighet. Betänkandet blef bifallet med 25 röster mot 18. RÄTTEGÅNGSOCH POLISSAKER. Under en grafsten å Ladugårdslands kyrkogård påträffades i går det hbalfförmultnade liket af ett dödfödt barn. Det var inlagdt i en liten ask. Modren, eller den som ditlagt detsamma, är ännu ej. ertappad. — Försök till ett bedrägeri i temligen stor skala var i går under ransaknivg i poliskammaren. Saken är följande: För några dager sedan hade skräddaregesällen Johan Olof Rosenberg begifvit s!g till Norrköping, hvarest han hos derverando fabrikören Malmgren begärt att köpa kläde för ungefär 1008 riksdalers värde. Penningar hade han ej, men erbjöd som säkerhet, utom sin egen skuldsedel, en fa-brikören De Flon tillhörig inteckniog stor 2800 rdr bko. Hr Malmgren, hvilken lärer vera hvad mar kallar en god affärsman, ville väl göra en god handel, men också vara förvissad om äktheten af det hypotheca bonorum ban blifvit tillbjuden som ligvid för sin vara. Han begaf sig derföre til! Stockholm, hvarest ban i rådsturätten sökte besked om dokumenternas beskaffenhet. Han blef här underrättad, att gravationsbaviset var rigtigt, ehuru årtalen blifvit ändrade; men hvad sjelfva inteckningshandlingen vidkom, så voro sl:a namnen på densamma falska. Vid polisförhöret erkände Rosenberg till alla delar sanningsenligheten af hr Malmgrens uppgift, och sade sig hafva erhållit nämnde dokumenter af fabrikören De Flon; denne hade lånat honom dem, på det Rosenberg, sedan han på dem skaffat sig varor, skulle kunna begynna skräddereyrket för egen räkning. Hr De Flon, häröfver körd, förklarade att han väl känt Rosenberg några månader, men att han alärig sett nämnde dokumenter, än mindre gifvit honom dem, och förklarade nämnde papper vara en förfalskad upplaga af den inteckning den skulle föreställa. På grund häraf blef Rosenberg i häkte insatt. — Som hos polismästaren blifvit angifvet, att marketenterskan vid Sabbatsberg, 1 anledning at den derstädes i måndsgs timade eldsvåda, haft några yttranden, hvaraf am!edning var att förmoda, att nämnde eldsvåda upptommit genom mördbrand, var så väl nämnde qvinna, som åtskilliga vittnen I går inkallade, hvarvid hon påstod sig aldrig haft något yttrande, hvaraf en dylik slutsats kunde dragas, och någon bevisning mot henne förekom ej heller. Deremot berättade pigan Spännsre, gesällen Hagelfeldt m. fl., att en karl. intagen på Sabbatsbergs försörjning, vid namn Löfgren, flera gånger haft otillbörliga och underliga yttranden. Så hade han t. ex. en gång yttrat, att det der skräpet vore bäst om det brann upp! Flera gånger hade han sagt, att om han lefde längre, så gjorde han sig olycklig 0. s. V., samt vid ett och annat tillfälle bedt dn person, gom rakade bonom, visa honom dep lilla tjensten att skära halsen af honom. Löfgren uppgaf som skäl tiil dessa yttranden, att han ibland var ledsenp för det han hade så dumma ben, men något ondt hade han aldrig ment. Målet uppsköts för vidare upplysningars vinnande. (D. A.)