Jag måste sjelf se kroppen, hviskade Nols efter sn paus; jag äfventyrar att gå med dem och bjelpa dem. Det behöfves icke nuv, sade Banko. Vi måste annorlunda ställa sakev. Hör Sebastian! sade ban till negern: Ni får ej låta det blifva kändt, att ni har funnit kroppen, förstån j? Tidigt i morgon lonan vi bryta upp, måsten j rida tillbaka ett stycke, som om j sökten er herre, och derpå följa oss sakta bem, och der först fån j förtälja, att j funnit liket och hvar det ligger. Herr Dujours konkubiner vilja då föranstalta om hans begrafoing, och saken väcker mer uppseende och blir mer känd. Om vi här inderrätta vår herre, att j funnit kroppen, vill han inbefalla dess begrafning; och hela affären förblifrer en hemlighet, emedan han kan förneka vårt rittnesbörd.p Negern Sebastian hade tillräckligt sundt förstånd att inse riktigheten häraf. Han utbrast i klagan öfver sin gode herres död, som hade varit ganska öm mot sitt svarta . folk och syponerligast mot de svarta qvinnorna, och gifvit sina slafvar många fritimmar att arbeta för sig sjelfva och förtjena något, på det de efterhand måtte kunna köpa sig fria. Båda negrerna ålades på nytt sträng ty:tnad,synnerligast mot slafvarne i karavanen, hvilkas karakterer till det mesta voro dem okända. De lofvade nöd:g varsamhet, ock gingo till hvila, för att tidigt om morgonen begifva sig af. TRETTONDE KAPITLET. DEN GALNE. Om naturaliesamlaren hade sofvit godt och haft roliga drömmar, ansåg hin icke värdt att nämna emedan ingen frågade honom derom om morgonen. Tilläfventyrs hade hans sömn icke varit synnerligen vederqvickanda, emedan han var ganska tidigt i rörelse, uppmanande sin förare att bryta upp, och lemna denna mordplats så fort som möjligt. Den underrättelsen, att grimpeirons båda negrer bade gått att söka sin herre, tycktes icke öfverraska bonom. Det är att hoppas, att yi skola finna honom bemma, eller att han snart skall infinna sig efter oss, och bang båda svarta Jikaledes, aumärkto han och steg upp på sin mulåsna: Den gamle B-agas värdshus 1åg vid foten af en bergskedja, längs hvilken vägen nu gick, som erbjöd vid hvarjo steg den resande, som badå sinne, för naturstorhet, en vidsträckt utsigt öfver den rtomantiska dalen och de särskilda klippgrupperns i grannskapet, hvilka antogo olika former vid hvarje krökning al den illa banade vägen.