rens första angelägenhet, alt utsätta dagen för riksdagens öppnande, hvilken blifvit fördröjd genom uppskofvet med kejsarens åter komst och oroligheterna i Böhmen. Enligt en Wienerkorrespondent af den 20, hade ofvannämnda kejserliga manifest i allmänbet gjort ett godt intryck, ehuru det derjemte tillkännagifna uppskjutandet af riksdagens öppnande icke litet öfverraskat; och det hette, att detta öppnande först skulle komma satt ega rum den 40 eller 45 Juli. Win d. 49 Juni. Staden befinner sig åter i mycken rörelse. Generalmarsch slås öfverallt. Militär och nationalgarder draga ut emot de till linierna framstormande arbstarne. — Enligt sednare underrätte!ser af d. 20 har lugnet ej varit synnerligen stördt. ÅArbetarne förklarade sig nöjda, och det hela fick, efter en skämtsam tidnings uttryck, slutligen endast utseende af en revy, som arbetarne hållit med sitt natonalgarde. Upproret i Prag. Insurgenterna hafva måst nedlägga vapen; staden var den 48 fullkomligt i de österrikiska truppernas händer; furst Windisch-Grätz och grefve Thun hade öfverlemnat kommandot till Mensdorff och Klezansky. Faster, ezechernes anförare, som undkommit, skall hafva vid Pilsen sammandragit en styrka af 12000 bönder ill czechernes undsättning. Efter Hamburgerkorrespondenten meddela vi följande korrespondensartikel om de sednaste händelserna i Prag, daterad den 48 Juni: Prag har gilvit sig! I går klockan 3 bekantgjordes en förlikning mellan de stridande partierna, enligt hvilken furst Windisch-Grätz och grefve Tbun skulle afgå från sina poster, samt öfverste Mepnsdorff och Klezansky träda i deras ställe; vidare skola grenadlererna och artillerlet helt och hållet lemna Prag, men i deras ställe regementet Latour ch Rhevsenhäller-kavalleriet inrycka såsom besättning uti staden, samt liktid!gt barrikaderna borttagas till en så stor bredd, att en vagn kan fara fram emellan dem. Dermed voro nu båda partierna belåtna och lugnet började redan återvända. Jag sjelf gick till Färgarholmen; knappt hade jag anländt dit, förr än ett skott aflossades, såsom det sades af en händelse. Quaaien var fullsatt med menniskor, som betraktade den förskräckliga förstörelse, hvilken kanonaden utöfvat på de praktfulla byggnaderna. Jag var just sysselsatt att i sällskep med några vänner äta qvällsvard, då på nytt ett skott aflossades från qvarnarna ofvanför stenbryggan Klein Venedig, och befälbafvaren för den i Altstadt inryckande militären nedföll död, genomborrad af en kula. I ögonblicket öppnades en fruktansvärd eld. Menniskorna bortsopades såsom af en stormvind från quaien. En timma tillragte vi nu här, afskiljde från fastlandet genom en smal bro, bestruken af jägarnes skott; kulorna tjöto omkring oss på alla sidor, men vi voro skyddade af ett bus, bakom hvilket vi sökt vår räddning. Under tiden hade kanonaden tagit sin början. Bomber inkastados i qvarnarna vid Klein-Venedig, och kl. :V, 9 stod redan hela sträckor af hus i Jjus låga. Hela natten fortfor branden, under det öfverallt nya barrikader uppkastades, och hvar fjerdedels timma nya bomber och granater inkastades i staden. På morgonen i dag brunrno ännu qvarnarna. Dessa olyckor hafva brutit czechernas mod; studenterna hafva sträckt vapen och lemnade 1 dag morse staden. En proklamation af presidenten Thun (icke insurgentchefen Leo Thun) och kommendeanten Windisch-Grätz kungör, att alla underhandlingar hittills aflupit fruktlöst; att hofkommissionen abdikerat, och att man ämnade med våld tvinga den rebelliska staden att gifva sig, om icke klocxan 492 alla vapen voro utlemnade och 14 uppgifna personer lemnade såsom gisslan. Med förskräckelse antog nu borgerskapet dessa vilkor. På slaget 42 ankom militären och tog, under största ordning och lugn, Altstadt i besittning. Från Dresden skrifves d. 20 Juni om morgonen: Militären är nu fulikomligt mästare öfver Prag. Studenterna, likasom alla andra stadens invånare, hafva måst utlemna sina vapen; men nationalgardet skall efter lugnets återställande erhålla dem tillbaka. Ståndrätt är med stränghet pålyst; den som gripes med vapen i hand blir genast nedskjuten. At! de till g!sslan bestämde personer har man hittills blott kunnat utlemna 6, bland hvilka befinna sig Palszty, baron Villari, Claudi (studenternas anföra re), samt Wanka. De öfriga hafva flyktat, eller äro undangömda. Faster, som äfven blifvit utfordrad af Windisch-Grätz, hav i Pilsen blifvit arresterad af myndigheterna, men folket uppreste sig i massa och tvingade borgmästaren att åter frigifva czechernas anförare, som derefter forttatte sin flykt. Från Prags höjder svaja hvita fanor; de första posterna som afforo från staden hade uppsatt dylika oeh man helsade dem vid alla stationer med jubel. Grefve Leo Thun hear ej ansett sig säker Tetschen; han har i ny förklädnad ankommit hit; man vet ej om han rest vidare. Så skördar han redan nu bämnden för g!tt aristokratiska czechspel. Sent på aftonen utbreder sig ryktet, att Faster står med 42,000 bönder vid Schlan eller Pilsen. Från alla sidor strömma de små städernas borgare samt landtfolket till Prag. . Från Lectomilsch afgingo 800 man, från Ruttenberg 600, från Brandeis 400, 0. 8. v. Grefve Thun har strax efter sin afgång låtit utsprida proklamationer, hvaruti ban afråder landtfolket att ila till Prags bjelp, emedan lugnet här redan vore återställdt. På gathörnen äro anslagna proklamationer, hvaruti grefvarne Frans Thun (chef för 6:e nationalzardet), grefve Auersperg (oden enögde), grefve Kolovrat (icke Johannp, läses i parentes, emedan denne åtvjuter allmän aktning), samt köpmannen Weiss m. fl. förklaras för fäderneslandets förrädare. — Många vid böhmiska gränsen boende Czecher hafva vid första underrättelsen om upproret i Prag genast beväpnat sig och begifvit sig på vagnar till Prag, under det att de kriog Eger boende Czecher förhålla sig stilla. Hannover d. 21 Juni. En korrespondent häri från till Hamburg förmäler, att härvarande Förs! SRS SEEN Te ENA NNE EAA