I hvilket fall som helst, fortsatte han, skola vi i morgon taga vår väg till hans bostad, hvarest jag hoppas vi skola finna honom. I annat fall vill jag taga nödiga mått och steg, med hänsigt till den misstanke, som råder här, 1 förbindelse med det förfärliga mordet på en bel familj. Banko hade rensat de båda föglarna och beredt dem till förvaring. Han hade utsett dem för sig sjelf till ett minne, utan att det minsta låta mördaren märka, att han hade sett något; emedan han väl visste, att han dervid skulle sätta sitt eget lif i fars. Herr Closting hade redan !agt sig till hvila, när Nols fann ett tjenligt ögonblick att tala med sin förtrogne, utan att någon lyssnade. Banko berättade med mycken oro, hvad han hade sett, med alla dertill hörande omständigheter, så väl som han kunnat observera dem på afstånd mellan buskar och klippor. Jag kan icke säga hvad som kom mig att misstänka, att något dylikt skylle bönder, sada-Mols, men jag hade en besynnerlig , pl tyckes likaledes hafva frlarit en dylik känsla, dåniafböjde att sätta er upp på muläsnan. Vi hafva nu att finna anledningen till detta mord.n Hvilket vi sannolikt skola, när vi komma till grimpeirons boning. Kanhända herr Dujour gifvit honom sina penningar eller något af högt värde i säkert förvar. Det kunna vi endast af hans familj få veta: Hans fader är imedlertid srubbad,, såsom Sebastian har förtäljt oss, och Vi lära väl knappt få något förnuftigt äf honom; men han bar flera konkubiner, och tilläfventyrs är någon af dem bekant med henps omständigheter. Grimpeirons båda negrer återkommo nu. Sebastian sprang från sin häst och sökte de båda hvita, för att underrätta dem att de verkligen hade funnit sin berres lik. bDen hvita herrn har skjutit honpom! ropade de med knytna näfvar, och derföre ekola vi betala honom! aDen gode herrn slog icke ihjel någon neger, lik den hvita frun der borta, bon slog ibjel slafven med piskav. Er herre har mördat vår sennor Dujour ! Nols lade skyndsamt sin band på negerns tjocka läppar, för att tillkännagilva, att han måste tiga, om han värderade sitt lif, emedan herr Clostiog; i fall misstanken var grundad, skulle på samma sätt göra af med honom, på det han icke måtte tala om saken. Negern förstod detta och tackade den hvita för varningen. Men vi måse begrafva :liket, fortsatte Fransisco; han ligger i träsket, och vi hafva inga spadar.