rasterna erat den — han som ligger dernera. Han har fått sitt. kors på sin graf, och de andra skola få sina.v Grimpeiron var klädd enligt er beskrifning, sade herr Banko, sysselsatt. med att tömma sin herres skjutväska, som innehöll några fåglar, bland hvilka de båda inseparablerna. Det är icke osannolikt, fortsatte han med en skarp blick på herr Nols, att han af misstag blifvit skjuten eller ibjelstucken.n Den saken ser ganska sannolik uto, inföll herr Closting. Jag är ledsen att jag icke stadnade hos honom. Han tycktes tänka på, att han kunde upptäcka en ny grufva; och i sådana fall vill en gfimpeiro helst vara allepa. Nols hade noga observerat ynglingens min och I uppförande, och hade märkt mer än nog för att bekräfta sina förra misstankar. Deras hrrres ankomst utan följe undanröjde allt tvifvel rörande hans reskamrats öde. Men om det syotes herr Nols icke allenast sannolikt, utan säkert, att herr Closting hade gjort af med herr Dujour, kunde han icke förstå planen eller det egentliga motivet derföre, emedan bvarken han eller Banko ännu visste något om diamanten. Icke destomindre följde han sin förtrognes exempel, och uppförda sig, som hade ban icke hyst den minsta misstanke, då han med tiden och med Bankos biträde hoppades få några upplysningar i denna hemlighetsfulla sak. Kanhända har han gått en annan väg, anmärkte han, tagande del i samtalet, ockK gått till en fazenda på något afstånd härifrån. Vi sågo några hus deruppe, då vi passerade bergssträckan. Det är möjligt, att ban tagit en annan väg, och att vl skola finna honom hemma i morgon afton, ehuru han var till fote, sade herr Closting. Sennor Dujour Daily icke gått hem till fots! sade Fransisco, en af de båda negrerna i grimpeirons tjenst, som åtföljde honom som ett slags lifvakt. Sennor Dujour Daily kommer hit till natten; annars är han död, mördad! Icke rätt af sennor Branco (hvit man) att lemna honom ensam i hålan i barget. Det är icke ritt. Jag skulla icko hafva ridit bort med Bastian, om jag tänkt det. Vi rida ner för att sa, hvar sennor Dujour Daily stadnat. Kom Bastian, vi gå att se efter sennorn! I De båda negrerna sprungo på sina hästar, och I galopperade af samma väg, som de hade kommit. I Banko uttryckte en åstundan att följa dem, hvilken bangs herre imedlertid fann öfverflödig, anmärkande att han kände grimpeiron för en besynrerlig man, som ofta hade underliga fantasier, och icke tyckte om att blifva observerad och bevakad.