DOLORES. ROMAN AF HARRO HARRING, I FYRA DELAR: pFörskräckligt! Osrhördt! Mord på mord!s utropade Han. Och allt detta ken hända här ostraffadt, utan vedergällning! Till hvilket politiskt parti hörde denna familj? frågade han vidare. Dst är olyckligtvis hufvudsaken här. Religion och politik äro: här ett. Eogelsmännen äro inga farouphilhas, utan hålla med cearamearos. Kanhärda var er gamle herre en anhängare af faroupilhas? — pHan var ea katholik, som jag säger er, återtog Kilkean7. Hvad politiken beträffar, vet jag endast, att vi någon gång hafva hyst faroupilhas här under deras flyt, och att permanentos understundom här hållit sin inqrzisition eller inspektion som de kalla det, och att de två unga herrarne, som äro förlofvade mad de båda döttrarna, äro båda faroupilhas. Det är väl känit. Åck! då är ingenting att göra!s sade slafhandlafen; ingan anklagelse kan göras anhängig, och ingen rätt.ång anställas. Allting är emot de båda döttrarna; och bvem vill vittna mot engelsmännen ? Det är just hvad herrarna i staden sade! återtog Kilkenny. De sade detsamma, och härvid stadnade det. Der ingen åklagare är, der är ingen domare; och värdshuset kall nu säljas och falla i engelsmännens hinder. — Åtminstona vilja de köpa det och hafva uppsgt öfver det. — Det är ganska naturligta. Ganska naturligt ! instämde herr Closting, och uttryckte ånyo sin förvåning öfver stin kamrats dröjsmål. , Jag skulle ej vilja gifva två styfver för banslif! sade Kilkenny, ty jag vet säkert att de ligga i försåt för mig, och att det endast är här på värdshuset, som de icko vilja skjuta mig. De hafva någon skam öfrig — de vilja icke göra af med mig här framför dörreo. Om den fanatiske borstbindaren ger en neger ett par syfver och på samma gång målar helvetet i lågor för hans ögon, och säger honom, att han kan frälsa sig från djefvulen, om ban skjuter ned aller stickar ibjel en katholik, är ingen resande säker här i skymningen, hvars bud är hvit, såsom mins, och hvilken, såsorh jag, bär ridstöflar, en halmhatt och en gammal poncho, som sennor Braga gaf mig — Gud välsigns honom för det, ty ban gaf mig ) Se Aftonbl. M 68—70, 72—76, 89, 83, 86, 91, 93, 97, 104, 105—107, 109, 414, 116, 119, 121—123, 133, 136, 158, 140—4143 och 145.