niog; dels genom godtyckliga tjenstsskyldigheter;. som hålla arbetslönerna nere vid ett lågt pris; dels genom hinder-emot näringsfriheten; dels genom sådana kreditlagsr, som företrädesvis gynna de rikare; dels genom förbudslsgar, som tvinga den ena delen af samhället att betala angelägna lifsförnödenheter betydligt dyrara, än efter deras verkliga värde, och att sålunda deruti erlägga en betydlig indirekt beskattning; dels derigenom, att den undervisnipg, som erfordras för att förvärfva kunskaper, nu mera oundgängliga för hvar och en som skall kunna komma till en mera oberoende lott, icke kunna erhållas af den fattigares barn, samt slutligen i hög grad genom statslyx och obehöfliga dryga utgifter till den allmänna förvaltningen, hvilket allt i sista hand måste betalas af den arbetande. Alla sådana hinder eller olägenheter bör man derföre, så vidt möjligt är, söka att undanrödja, på det att arbetet må erhålla sitt fulla värde, och för detta ändamål är det framförallt angeläget, att hafva en representation, derigenom hela den goda kär nan af folket bar tillfälle att bevaka sin rätt. Men att dessa upplysningar skulle komma i dagen, synes hafva gjort ett streck i Söndagsbladets räkning. Ty den som vill märka efter, skall lätt finna, att så snart det blir fråga om att i verkligheten tillämpa de reformer, som kupna leda till den stora mängdens bästa, så är Söndagsbladet icke med. Det har också visat sig vid nu ifrågavarande tillfälle. I stället att Söndagsbladet, om det vore en uppriktig vän af den arbetande klassen och ville dess sanna fördel, samt icke blott hade till ögonmärke att reta den för att deruti hafva ett verktyg eller en lekboll i de reaktionäras händer, — i stället, säga vi, att Söndagsbladet i sådant fall utan tvifvel hade skolat tacka oss för de upplysningar vi lemnat och begagna sig deraf, har det isednaste numret öfverhö!jt Aftonbladets förläggare med en gyttja af smädelse och ondska, liknande en af de våldsammaste Meratska jakobiner-skrifter under gamla franska revolutionen; och i stället att ens försöka upptaga något af Aftonbladets artikel, vare sig till vederläggning eller instämmande, fortsättes det gamla systemet af lögnfulla insinuationer, att Aftonbladet är köpt — Gud vet icke af hvem — men säkerligen både af England och Tyskland. Det går så långt, alt Söndagsbladet till och med på ett ställe ryktesvis vetat berätta, såsom någonting varande i hvars mans mun, att Aftonbladets utgifvare verkställer sina utbetalningar och aflönar sina arbetare med preussiska penningar,. Allt detta åtföljes af de löjligaste hotelser om hopens hämnd, framställda i det plumpaste språk. Dessa sednaste utbrott af Söndagsbladets ilska mot Aftonbladet, hvilka för öfrigt äro nästan för vämjesx liga för att ens kunna aftryckas, synas utgöra ett tecken att Söndagsbladet funnit sig träffadt af våra anmärkningar, och börjar frukta att dess trolösa spel snart skall vara allmänt bottadt. För vår del skole vi, sedan vi en gång tagit ihop med denna sak, icke låta oss afskräckas af hvilka smädelser som helst, att åtminstone reducera en tidning af ifrågavarande slags moraliska halt till de proportioner den för:jenar inför hvar och en, som har något eget omdöme. Det synes måhända icke böra alldeles med likgiltighet förbises, om ett blad, som grundat sin existens på lögnen och skandalen, som uttryckligen gifvit tillkänna, att det icke inlåter sig i förklaring) öfver några anmärkningar, och derigenom med detsamma förklarat, att det icke hyser någon aktving för sanningen eller för den hederskänsla, som är rådande inom det allmänna umgänrgeslifvet, likväl skall kunna ega en icke så obetydlig cirkulation; men det vore alideles för mycket, om ett sådant blad, till våda för begreppen om rätt och sedlighet bland den klass af läsare, som saknar förmågan af en öfvad urskillning, skulle genom en fortsatt olämplig tystnad från den öfriga pressens sida, härledd af vämjelsen att nedlåta sig till Söndagsbladets borisont, lyckas att förskaffa sig något slags verkligt inflytande eller förtroende, om äfven blott ibland de okunnigaste.