Aftonbladet – 27 juni 1848, sida 3

: (Insändt.) HVARIFRÅN HOTAR FARAN? Hvem kan klandra den ädla hänförelsen för såra danska bröder? Hvilken är nog djerf att jestrida rättvisan af den sak, för hvilken våra stamlörvandter kämpa? : Huru skön är icke deen om ett förenadt Skandinavien? Och ändå, — fastän mången enskild svensk med glädje skulle offra lif och blod för Danmarks: frihet, och söka förekomma att icke Tysklands öfvermakt och öfvermod måtte få diktera freden i Köpenhamn, — ändå. måste Sverge betänka sig innan det äfventyrar ett krig, som, om det också icke kommer att betala det med sitt eget sjelfbestånd, likväl kunde ådraga fäderneslandet oberäkneliga olyckor. ? De tyska adelsoch fursteinteresseha, och bakom dem: de ryska, hafva lyckats att, åtminstone för ögonblicket, afleda de faror somhotzde dem gemensamt. De förra hefva användt alla möjliga medel, — publiciteten, tyskarnas nationalkänsla, förespeglingen em nödvändigheten af en tysk flotta och flovisistion, m. m, för att omskapa den nyväckta frihetslystnaden, af hvilken de hade att frökta allt, till en eröfringslystvad, som, på samma gång den: lemnade dem: sjelfva i ro, gaf: dem hopp om ökade inkomster och större makt. De sednare, då ingen annan ulväg fanns för att bibehålla det gamla, hvars svurna kämpe Ryssland är, såg på, och sökte: blott att rikta denna lust efter nästans egendom åt passande håll. I stället för de ryska östersjöprovinserna, der adeln, köpmännen och stadsinnevånarne också till större delen äro tyskar, höll man fram det feta Slesvig-Holstein såsom lockbete; och tyskarne, hvilka oaktat sina stora ord, måbända skulle tvekat att mäta sig med den väl :ustade ryska jätten, omfattade med ifver denna utsigt till ära (ty äran tillhör ju segraren ?) och lätt vinst. Kort sagdt, de beskedliga tyskarna, som nu för andra gången springa sina berrars ärenden, nappade, och man fick på köpet det dubbla nöjet att tukta en regent, hvars frisinnade tänkesätt borde straffas, ochati ned-sudla Tysklands unga frihet med rån och oskyldigt blod. Blir nu Sverige allvarsamt inblandadti i detta krig, bevekelsegrunderna må vara omsmöjligt ännu ädlare, så reta vi i och nied detsamma bela Tyskland emot oss. Hvad kundeVväl vara önskvärdare för Ryssland, som ännu nlltjemt håller sig neutralt, än just detta bat och Sverges utmattning ?. Om sedan en rysk flotta afstängde en del af våra trupper från Hemmet, under det att på annat båll en rysk armå hotade oss: hvilka anspråk skulle icke Ryssland då kunna göra? . .. Kunde vi väl då påräkna kraftig bjelp ifrån Frankrike? Nej; ty en fransk armåö måste först tåga genom Tyskland, och tyskarne vore ju då våra fiender. Från England? Nej; ty Irland är färdigt att resa sig, och i sjelfva Britannien är det långt ifrån lugnt. Vi vore således öfverlemnade åt oss. sjelfva, och anförda af en adel, som just nu är nära att förlora sina privilegier. :