Aftonbladet – 27 juni 1848, sida 3

mot betänkandet JM 26, om förlagsinteckning, förut afslaget af bondeståndet, afslogs äfven nu, på hemställan af Bergström från St. Kopparbergs län och Andreas Bengtsson. JM 55, med förslag till sammanjemkning af olika meningar, angående förslaget till lag för aktiebolag. Voteringspropositionen godkändes. JA 56, tillstyrkande indragning af kämners-, lagmansoch riddaresynerätterna, samt om vissa domstolars organisation. Strindlund gillade detta betänkande, men hoppades att som förändringen ej kommer att ske förrän år 18350, hofrätternas förstärkande medelst divisioner i orterna under tiden iakttages. Det hufvudsakligen öfverklagade felet kommer likväl att bli undanröjdt, nemligen skägglösa mäns utskickning till landsorterna, för att döma öfver gamle domares uts ag. — Öbom önskade återremiss. Utan att afdelningar af hofrätterna bli förlagde till olika delar af riket, vore det hela förgäfVves, — Rutberg hade den bestämda erfarenhet, att lagmansrätterna vore onödiga, när man ser huru de mest oskäliga rättegångar der vinna fullföljd. Men hofrätten i Stockholm borde förblifva derstädes, ty tillgång saknas ej till skickliga ombud. — Sven Isaksson, Appelqvist och Petter Persson yrkade bifall. — Bifölls. Slutligen förekom konstitutions-utskottets utlåtande JM 15, om ändring af 52 S regeringsformen och 24 S riksdagsordningen, angående förändring med till förordnandet af bondeståndets sekreterare. Diskussionen häröfver blef liflig nog. Strindund ville tillkännagifva, att han aldrig skulle :anse för någon Lycka för bondeståndet om det finge medgifven rätt att sjelf välja sin sekreterare. När man kommer till riksdagen, känner hvarje ledamot någon person, den han vill välja. Med det nya förslaget skulle således endast uppstå början till kabaler och grunden till fortfarande oenighet inom ståndet, samt slutligen ett mindre lyckligt val. Carl Tbo!sson, Olaus Eriksson m. fl. instämde. Christen Andersson hyste ej samma farhågor. De yngre lära nog vid en riksdags början ta råd af de äldre, och dessa känna många lagkloka män. Sven Isaksson ville bifalla, och trodde att denna början till någon frihet vore rätt god. Nog kärner man goda ämnen till sekreterare. En hade man förra riksdagen, en annan nu, och begge män med utmärkt duglighet. Anders Andersson bilöll och fruktade ingen oenighet. Rutberg ville önska att förslaget finge hvila, då det uppfyllde ståndets länge yttrade önskan att sjelft få tillsätta sin sekreterare. Andreas Bengtsson omtalade huru samma farhågor visat sig i utskottet, och huru man gratulerat bondeståndet till blifvande split och oenighet. Då hade talaren väckt motion derom, att konungen äfven måtte til!sätta sekreterare i de tre andra stånden, ty osämjan derstädes hade säkert samma anledning. Detta var enda medlet att tysta munnen på vedersakarne, och vid yoteringen gick närvarande förslag igenom, — för att nästa riksdag förmodligen afslås af adel och prester. Pelter Persson från Jönköpings län yrkade bifall. Strindlund skulle bifallit, om förslaget innefattat att bondeståndets Sekreterare skulle haft några vissa egenskaper, men sådant förklaras tvertom obehöfligt, Han hemställde om ej ståndet behöfde någon som kunde mer än skrifva, ty med all aktning för skrifvare, så äro de af så många slag, att han ej kunde ha förtroende för dem alla. Bengt Gudmundsson närmnde, att fråga varit om egenskaperna af jurist, landthushållare m. m., men då hade motståndarne svarat att om någon förändring skall ske, bör den vara lika för alla stånd. För öfrigt om bondeståndet ansåge det gamla menlöshetstillståndet och förmynderskapet böra fortfara, då vore det skäl att afslå betänkandet. I annat fall borde man antaga det, och med cetsamma tillstå sig kunna så pass döma som här erfordrades, samt vara berättigad till jemlikhet med öfriga stånd. — Strindlund hade blott velat hafva sin tanke till protokollet, men måste bekänna att han hvarken behöfde Bengt Gudmundssons eller någon annans förmynderskap, — förstode sig för öfrigt temligen väl på riksdagsärenderna och visste att svara på maktspråk. Bengt Gudmundsson svarade att han blott talat till ståndet i allmänhet. . Förslsget antogs hvilande till grundlagsenlig behandling. : — I Bondeståndets plenum den 43 Juni, då fråga förevar om anslag eller låneunderstöd för befordrandet af vägoch vattehrkommunikationer, m. m. och statsutskottet i sitt utlåtande afstyrkt begärdt understöd till upprensning af Rönne jå,, emot det att orten bidrog med en viss dertill. erbjuden andel, yrkade riksdagsfullmäktigen: Pehr Påblsson återremiss, på de skäl, att denna-åtgärd hade ett stort inflytande på en hel landsbygd, hvars produkter kunna betydligt uppdrifvas, och som aldrig hittills njutit det ringaste af de anslag eller lånebiträden, som lempnats till så många orter inom fäderneslandet. Han erinrade nu, huru denna vattenväg varit fordom mycket begagnad; huru den skadats genom flygsandens uppdämningar; huru, om den återställdes, näringslifvet i orten skulle äppmuntras och underlättas, o..s. Vv. Han visade. hvilka fördelar som kunde beredas inrikes. kustfarten genom en. ivre farleds tigtning ifrån --Engelholmstrakten genom Skåne till Östersjön, då derigenom icke blott vägen förkortades, utan en genom flere ref farlig seglation undveks; och huru äfven en jernvägsanläggning emellan Engelholm till Cbristianstad kunde förtjena uppmärksamhet. Et vilkor för alla planer till utvidgning af ortens stora industriella krafter vore dock Rönneåns upprensning och jordpingbringandet af Engelholms hamn. Derigenom skulle från hjertat af Skåne, och Ringsjöns stränder, en lättare kommunikation vinnas, och sjöfarten vinna ökadt lif och säkerhet.; Dertill behöfdes likväl statens medverkan; och Pehr. Påblsson ådagalade, att om någonsin staten borde träda mellan, för att bereda kapital åt orternas enskilda angelägenheter, vore det i sådana fall som detta. Han trodde tillgångar lätt kunna erhållas, om riksgäldskontoret bemyndigades, att för ändamålet underhålla en ändamålsenligt ordnad upplå ningsröi else. . I saroma plenum päyrkade äfsen Nils Andersson från Skåne återremiss, för att utskottet måtte kunna finna utväg alt föreslå tillräckliga medel för pbefrämjande af utdikningar och aftappningar af sanka trakter och sjöar, till beredande af odlingsföretag Han hade begärt dels anslag, dels lån för sänkningen af Iösjö, hvilken nu gör stor skada på vidsträckta marker genom öfversvämning, och lätt kurde sänkas, hvarigenom stora sträckor land blefve oglingsbara. Han erinrade om huru vid föregående riksdagar rikets ständer sökt anstalta medel till dylika nyttiga förelag, och att i D-ra orter verkningarne deraf varit högst tillfredsstallande: och begärde, aut utskottet måtte vara betänkt uppå, att genom riksgäldskontoret i lånevög anskaffa hvad som behöfdes. j VTTERIE IC Ant ATPTADUMUATEN I