Aftonbladet – 27 juni 1848, sida 1

ör honom och hans följeslagare, fann han jemmer och fortvifla . Minoeo belyste redan det vilda, tomentiska lendskapet, i hvars förgruad värdsbuse. besfavn sig, en gammal massi! byggning al sten, omg fven af tjockt löfvada fruktträd och talrixa banner, hvilkas jettelika löf, ofta tjugo fot långa och derutöfver, åstadkommo ett presslande, likt det af pappersark, blåsta al vinden mot hvarandra. På ett granitblock framför dörren sett Kilkenny. en gammal irländare, som hade med heder slutat sin militäriska bana, som dragon i brittisk tjenst, och i många år hade tjenat den brasilianska fsmiljen som husets provientmästare och förste staildräng. Hön var en af dessa samvetsgranna menaiskor, som gifta en häst vatten och taga vård om honom, icke ellenast derföre att de blifvit stadda till en sådan tjeast, utan derföre :tt hästen beröfver ordentligt drick och foder, cch icke sjalf kan f rskaffa sig det. Pan kastade en misstrogen blick på den anländande karsvenen och dess hvita förare, eom red emot konom i kort galopp och helsade koaom god afton. År ni protestant eller katolik? frågad: den gamle tjenaren, utan sti besvara helsningen eller st!ga upp från sitt liga site. . Hvyarföre frågar ni de:?v svarade herr Nols, icke litet förvånad att på detta sätt tilltalas. Jag är ledare för denna lilla karavan och åstundar nattqverter. Mia tro bör här icke komma i fråga blott jag her pennngar att liqvidera min räkning med. Må d efvaln fas mig, om jag herbergerar en protesten! bär i värdshuset, förrän jag vänder det tyggen, hvilket jag hoppas skall ske snart,, mumlade den gam!e dragonen för sig sjelf. Hved är åt er? Hvad har händt bär? Ar niensam i värdshuset? Är värden icke här, eller är ni värd ? Ja, jag är värd, sedan senhor Braga med hans son och våra fyra negrer blifvit mördade natten e mellan söndegen och mindager — förgifne — aftozmåltiden hade Hivi tad: de svarta bönorna och det torkado k tiot — allteammana hade blifvit förgiftsdt. Till eli lycka hade de båda senkoras ridit nt på en visft. Jeg vor med dem, och v de icke komma hem för en åskstorm9 0m måndag-n kommo vi tillbeka och ! — alla döda. Blott sepbor Brasaxlete . mar efter, och förklarade i sin sista giund, su in