Aftonbladet – 27 juni 1848, sida 1

icke deras instinkt! Den ena följer alltid den an dra, och om ni fångar en, har ni dem båda.n Det är allt dumhet af dessa slöa varelser — det är allt dumhet, herr Dujour, ingenting annat. Om dessa foglar hade litet mer vett, skulle de undfly en sådan fara; åtminstone skulle den ena icke låta sig gripas, när den andra dödas, fångas eller såras. Tillåt mig en fråga, herr Closting, afbröt den andre. Anser ni S:a Serafini för en dum qvinna? Closting stirrade och såg mot jorden. S:a Serafini? Ja, hon är en qvinna, och vill icke några månader framgent tillbringa sitt lif ensam, hvilket är naturligt. Herr Dujour förblet tyst, och gick sakta vid sin kamrats sida, hvars sällskap blef honom allt obehagligare, utan att ham vär i stånd att göra sig reda för den oro, gom hade öfverkommit honom. En half timma hade passerat, och de voro på nytt mellan stenblock, som knappt tilläto en enda man passera. pDer, der, vid ändan af bergsskrefvan — just der år ådran — en guldådra i regulier bädd,, hviskade herr Closting. Klippan är granit, och innehåller några de!ar hornblend och mica. Guldet är blandaåt med jernhaltigt sandstenskong!omerat, hvilket ofta är bändelsen, som ni vet. — Grimpeirons guldtörst tillät honom knappt höra sin kamrat till slut. Han stirrade på ingången till nyss beskrifna bergsskrefva, och voaktadt alla hans symptomer af oro, skulle nu ingen makt på jorden hafva kunnat tillbakakålla honom från att undersöka den så techniskt beskrifna guldådran. Han svängde sin mineralhammare, som kände han sig i hast stärkt att, om s2 erfordrades, egoa tre dagar åt geologiska undersökningar, utsn sömn och föda, och skyndade framåt med snabba steg. Den motsatta bergsskrefvan, som hada blifvit utpekad för honom, ver lika trång som dena genom hvilken han nyss passerat. Hans kropp uppfylida den trånga passagen, så att det skulle blifva svårt för honom att vända sig om och se sig omkring, om han ens i sin guldtörst hade tänkt på att blicka tillbaka på sin kamrat. Den sednare begagnade sig med stor själsnärvarö af detta ögonblick, sigtade på honom lika kallt som om han gick att skjuta en apa — och två kulor genomträngde hans rygg och bröst, medan hans diamant hängde i säkert förvar Vid.den skjutandes hals. Det skallande ekot af det dubbla skottet genljöd likt en rullande åska bland de jättelika klippmas-. sorna. För ett ögonblick stod mördaren der, lik en stod bland Gomorrhas ruiner, observerad af den unge