Aftonbladet – 27 juni 1848, sida 1

uu Sh bjt XX OREeErrr der de kunde tillbringa natten tätt intill hvarandra och afvakta blomstrens återuppvaknande, hvilkas vällukter utgjorde deras lyckliga verld. Trogna inseparabler, denna lilla sympatetiska, glinsande, gröna, stumma art af papegojer, hvilka tillbringa sitt lif parvis i en harmonisk existens, och hvilka i dylika träskaktiga trakter af Brasilien bygga sin kärleks boning i ensamma höga träd, flögo oroligt omkring från gren till gren. Ehuru obekanta med europeernes mordinstrumenter, tycktes ett litet älskande par af dessa flygande varelser förskräckta af två lefvande personers närvaro i denna deras ensomhets helgedom. I orolig flygt sväfvade båda omkring och dröjde, likasom fasthållna af en trollkraft, i naturaliesamlarens närhet, som skickligt träffade en af de fina varelserna under deras flygt. Fogeln hade knappt fallit ned, innan meken satte sig vid den skjutnas kropp och lät sig fångas; och den hand, som fångade honom, vred genast af honom hufvudet. Fjädrarne äro nyttiga, sade herr Closting, och kastade de båda foglarna i sin skjutväska. Herr Dujour, som ingalunda var känd för känslighet, erfor i ögonblicket en kallrysande krypning i nerverna — kanhända en feberattack till följd ar den förändsada temperaturen och utdunstningen från den sumpiga marken. Ett gammalt förtorkadt mangoträd (liknande den europeiska eken), som hade blifvit träffadt af blixten, stod på något afstånd på en klipphöjd och hade ett besynnerligt och hotands utssende. D2 kala, löflösa, i alla rigtningar sig krökande grenarne liknade en talrik grunn petrificerade ormar, slingrade om hvarandra a möjliga slogs ringar, företeende en 22 moa: den vestra horisonten, som nu, Pgens kortbet i de tropiska länderna, i de sin glans och nästan övsrgick i en ljusgrön fi Ett annat par inseparablor halva der sitt bon, hviskade naturallossmilaren med en blick på ormträdet och laddade i en hest sin reflade dubbelbössa. Imedlertid vände han sig likasom afen händelse bort från sin kamrat, och släppte två kulor i piporna, i stället för fogelskottet. Skjut icke, herr Closting, sade hans reskamrat, skjut icke i dag mera på någon lefvande varelse. Ni har skjutit nog Ni vet att jag hvarken är jägare eller naturkunnig — och det kan vara löjligt, jag tillstår det — men det förorsakar mig alltid en smärta, när man dödar ett par af dessa små sympatetiska varelser. Hvilken tillgifvenhet förråder