Aftonbladet – 26 juni 1848, sida 2

— Danska krigsfrågan. Ofver detta ämne finna vi i Tidning för Södermanland en så nält och klok framställning, att vi rekommendera den hos läsaren: Fejden om Slesvig tyckes numera, genom danskarnes synbara ovilja för en bemedling, vara på väg att taga en äfven för Sverge, genom dess uppträdande, betänklig vändning. Visserligen bör man hoppas, alt svenska regeriogen icke skall låta föra sig längre framåt, än hvad i förklaringen till preussiska kabinettet antydes, och sålunda icke inkasta landet i alltför stora vidlyftigheter; men när interventions-banan en gång är beträdd, kan en enda liten tillfällighet föra längre än man ursprungligen menat. Ropen från våra ifrigaste skandinaver äro visserligen starka; men vår öfvertygelse är, alt flertalet af nationen, med all känsla för danskarnes svåra belägenhet, ändock tycker att Sverge icke bör uttömma sina krafter i vester, utan samla och förkofra dem, för alt, när en så olycklig timma slår, vara i stånd att mota hvarje farå från motsatt häll. Att vid ett sådant tillfälle kunna påräkna Danmarks bistånd vore visserligen ett godt item; men vi tro, att äfven härförutan den skandinaviska halfön — synnerligast om dess folk; genom svenska statsförfattningens närmande till den norska, blifva mera införlifvade med hvarandra — skall, om försvarsverket blir klokt organiseradt, kunna motstå hvilken fiende som helst. Denna tillit bör visst icke göra 0ss kalle för danskarne — det vore egoistiskt; men oss tyckes, att Danmark ej med billighet kan begära, det Sverge för dess skull må blottställa sin egen framtid, och att svenskarne gjort nog om de genom besättandet af Fyens kust mot Slesvig och Jutland samt i yttersta nödfall af jutska gränsen mot hertigdömet, sätta danskarne i tillfälle att, utan farhåga för sin rygg, kunna agera med hela sin styrka mot fienden och med säkerhet emoltaga förstärkningar af inexcer cerade jutar. —