Aftonbladet – 23 juni 1848, sida 3

mig att välja en pålitlig man för en sådan sak. Jag skulle gifva er företrädet i hela Brasilien. Jag glädjer mig deröfvern, svaråde den andre med synnerlig belåtenhet. Det fägpar mig, synnerligast derföre att jeg bliivit rekommenderad hos er af sennor Serefini. En sådan förtröflig mans, som Serafinis, oinskränkta förtroende är af mera värde, än den lilla egendom jeg uian andras skada har förvärfvat. I detta vittnesbörd af ett goct samvete är jag ensa med er. Ett godt namn, en obefläckad heder, äro elltid det dyrbaraste kapital, som bär sin ränta, oaktadt den aktning för penningar, som tillhör våra dagar. Vi vilja då taga en omväg genom dälden der till det gamla värdsbuset. Den leder till en tråsg klyfta; jag bar noga gifvit akt på vägen. Han kastade ögonen tillbaka på karavanen, som nu nelkades på något afstånd, och derpå stego båda af. Herr Ciosting vinkade åt herr Nols, som i ögonblicket skyndade fram, och undfick order att föra truppen till det förenämnda värdshuset och beställa nattqvarter derstädes, medan. herr Dujour ville åtfölja honom genom bergsskrefvan, hvarest de skulle undersöka några: metallådror, och derpå komma efter till aftonmåltiden. Pen obanade vägen genom denna bergsskrefva kunde endast företagas till fots, hvarföre berr Nols: blef tillsagd att tega emot mulåsnorna och föra dem med sig: Her: Dujour var nöjd med hvarje andrdning, och stod som på kol, och skulle gerna bafva gått många mil, så snert de ledde till ett sådant gyidene slut. Ni kan stiga upp på min mulåsna, sede Clotil sin sekreterare, som hade anländt med Begrerna och hört en del af orderna. I pJag tackar er, herr Closting, svarade ynglingen, utvecklande sin långa bambuhåf. Det är en märkt vacker aiton, cch fjärilarna tyckes ganska mycket njuta al den; jag hoppas änpu kunna taga några vackra species usder vägen. . Naturaliesamlaren var för djupt försänkt i sin plan, för att reflektera mycket öfver motiverna till detta höfliga afslag. Han prisade den unge tyskens ifver, höpgde sin refflade dubbelbössa och skjutväskan öfver sin skuldra, gaf herr Nols några yttertigare instruktioner, och gick med den väntande grimpeiron. (Forts.)