Ianan Englsnds inflytande utbredde sig öfver verlden, hade ea menniska något värde som menniska; bennes karakter, bennes talang, hennes snille vore värda något. Na är det helt och bållet efter henges psaningar som en menniska värderas. En man må vara en gemen karl och det största dumhufvud i veriden, så är ban väl emottagen, blott han har penningar. . Förträffligt! och olyckligtvis sannt — blott alltför sannt.v i Det är något ganska eget i den omständigheten, att britterna söka erhålla ett monopolium på allt gu!d på jorde:, och således söka inkräkta nästan alla grufvor hör i Brasilien. Der åteln är, dit församla gig ock örnarna,, säger Bibeln; och der guld är, dit församla eig ock britterna. Om man upptäcker en grufva, måste man bruka den yttersta försigtighet, au icke on engelsman smyger sig bakOM en och tager henne I besittning, innan man anar det. Jag känner en fläck i ert grannskap, forsatte hen i en lägre ton, men uttrycksfullt, der en man kunde göra sig tik I . Hurul frågede berr Dujour hastigt. och nyfiket; vicke en grufva? en fest grufva? Är det i berg eler flod ?nj sele REAR ESS Naturaliesamiaren tycktes obenägen att gifva, ett direkt svar på dessa frågor, utan förökte tvärtom grimpeirons Byfikenhet, i det han enmärkte: Om mina affårer tillite mig at uppehålla mig i den bergsvrån i fyra månader med mina negrer, som jag Du har med mig, skulle jag köpa tio dussin sådana diamanter som edra med reda penningar. Men jag måste först formligen nedsätta mig der, och ingå kompanistap med någon, emedan jag icke alltid kunde vara der sjelf. Vid dessa ord lyssnade grimpeiron med förböjd väntan, och skulle gerna halva gjort en direkt fråga, om ban icke hade fruktat, att det kunde motverka hans närvarande åstundan, Innan vi skiljas och då vi äro i grufvans grannskap, så säg mig ett ord öravde den saken, förstås beit och hillet som en affärssekp, sade ban. lågt, men med det mest spända: interesse. Det är naturligt at i en sådan affär någor kompanjon skulle personligen etablera sig på Blället.n a Jag her allsintet emot att få med er alt göra i denna affär,, svarade Clostiog; men hvar sak måste