sats om den danska frågan, hvilken sistnämnda innehåller, enligt vårt tycke, några sofismer, bland hvilka vi blott framdraga följande märkvärdiga fråga af Aftonposten: ,hvilket intresse skulle väl Ryssland, i sin nuvarande nposition, ega mot Skandinavien?, — Evligt hvad det enskildt berättas, skall hr Dalman egentligen hafva arrangerat det nya företaget och blifva hufvudredaktören för Aftopposten, som sålunda lärer blifva ungefär det gamla Dagligt Allehanda iny rock. Hufvudändamålet med tidningens utgifvande torde dock vara, att bringa regeringens representationsförslag till ett lyckligt resultat. Om så är, hvilket vi dock ej närmare känna, så är det verkligen en tung börda som Aftonposten åtsgit sig, ganska tung, så mycket mer som det ej ser ut som om regeringen sjelf skulle göra stora bemödanden för sakens framgång. Men i alla fall anse vi detta företag för en god sak. Ingenting kan för läsaren vara angenämare, än att få sina tidningar gratis, och allmänheten stadnar derföre i verklig förbindelse hos den eller dem, som offra på företaget. ee — Af den bekanta tidningen Reformvännen, hvars bestämmelse det är att sjunga amen åt den kongl. propositionen i representationsfrågan och som följaktligen är att betrakta såsom ett slags klockare vid den blifvande begrafningsakten af nämnde förslag, utkom för ett par dagar sedan N:o 42. Enligt hvad vi hafva anledning att tro, har äfven detta nummer medföljt till Aftonbladets abonnenter ; men då vi hört många säga, att det ser så tråkigt ut, alt få torde göra sig mödan genomläsa det kärfva innehållet, så torde en kort öfversigt af detsamma icke vara ovälkommen. Den första artikeln kallas: Den danska ministerens yltrande om klassval, och innefattar ett utdrag af det memorial, hvarmed de danska ministrarne beledsagat det af konungen i Danmoark framlagda förslaget till vallag af den 22:dra April. Detta memorial har redan förut stått i Aftonbladet. De danska ministrarne afslyrka der klassval, och anse, att en vallag med sådana nvilseleder de deputerade samt bringar dem att förnämligast tänka, icke på hela statens utan på sin egen klass? intressen,. Reformvännen bar afskrifvit dessa ord, såsom tillika uttryckande dess egen åsigt; men tillägger att den icke finner den danska ministeren hafva varit lika lycklig uti principens tillämpning, sem uti dess allmänna erkännande. Det är skada att Reformvännen icke har litet närmare förklarat sin mening; ty det skulle hafva varit interessant att se huruvida en redaktion, som påstår sig vara så mycket till venster, att den till och med pikerar sig af en smula republikanism, funnit stötestenen i det danska förslaget ligga uti den rätt som förbehållits konungen, att ulse några representanter. Alt Reformvännen icke tycker em en så lång utsträckning af valrätten, som enligt den danska vallagen, det vet men förut. — Det andra stycket i ordningen kallas: En fråga från Upsala, och är det enda som egentligen förtjenar uppmärksamhet i hela dubbelnumret. En nacademicus, spörjer der hvad det blir af frågan, om förändringen af de föråldrade akademiska konstitutionerna, och frågaren yttrar derom följande: Sedan derna fråga först blifvit med vederbörlig långsambet beredd af särskilda kommitter bland professorerne, en i Upsala och en i Lund, nedsattes, OM jag minnes rätt, under loppet af den förra riksdagen, då professorer af båda universiteterna i alla fall voro för andra ändamål i hufvudstaden närvarande, en centralkommitt under H. K. H. akademikanslerens eget höga ordförandeskap, för att sammanjemka och tiil slutlig handläggning företaga de särskilda förslag, som inkommit från de båda kommiteerna i Upsala och Lund med thy åtföljande konsistoriers och fakulteters betänkanden, pi. m. En mystisk slöja har hvilat öfver denna kommittes åtgöranden, och någon frukt af dess arbeten har icke tills dato försports, ehuru kanslerssekreteraren för Upsala universitet, som tillika och egentligen är assessor i kongl. Svea hofrätt, lärer under bela tiden hafva varit och ännu vara befriad från all tjenstgöring i hofrätten, för att odeladt kunna egna sig åt kommitteens ansträngande erbeten. Sedan slutet af sistlidne riksdag, då kommittens ledamöter efter väl förrättadt ärende åtskildes, synes det som man under den treåriga mellantiden mellan riksdagarne skulle hafva haft tillräcklig tid för att vederbörligen redigera de fattade besluten. Också sades det vid början af innevarande riksdag, då samma professorer från Upsala och Lund åter i egenskap af riksdagsmän inträffade 1 hufvudstaren, att ingenlirg annat än en justering då återstode och att denna skulle hastigt och lustigt vara gjord. En rund tid bar sedan dess åter förflutit utan att någonting försports från kommitten, och då H. K.H. numera af sndra pligter varit föranlåten att oflägsna sig från hufvudstaden och måhända icke di: återkommer, innan riksdagen upplöses och professorerne, som jemte kanslerssekreterarne äro kommitiledamöter, åter åtskiljas, så tager man sig friheten ödmjukast fråga, huruvida besagde justering före H. K. H:s afresa bunnit blifva verkställd och om förslaget således omsider är att förvänta, eller OM justeringen hörer till de akademiska angelägenheter. som under H. K. H:; bortovaro komma att med kanslers makt och myndighet af H.H. Erkebiskopen handläggas ? Vi tro nästan att man utan allt för mycken