Aftonbladet – 22 juni 1848, sida 1

0 0 0 MM V VV VV Än L—FV—AJ————VKkVhr rn I Angellca, öfverväldigad af ögonblickets känsla oc! träffad af den blixt, som plötsligt slagit ned i hen nes husliga lifs elyseum och störtat grundpelaren hennes jordiska lyckes tempel, dignade ned mot sti mans arm, som omfamnaade henne med sin högra räckte ut den venstra efier det dotument, som gjor ide honom till en fånge. ; Kuoappt hade Angelic:s bufvud hvilat så läng I mot Carlos bröst, zom han behöfde för att genom. ögna arresteringsordern, förrän hon, likasom stärkt genom en högre makt, återtog hela sin sjelfbeherskDing och blickade med mod omkring sig. Sätt fram en stol för officern här och bjud honom vinv, sade hon med en fast ton af sin melodiska röst till en neger, som hastigt åtlydde befallningen. Sitt ned, fortsatte hon till officern, som med en gammal urfärgad näsduk torkade svetten af sin panna och sedan, öfverraskad al ladyns uppmärksambet, satte sig ned framför henne. På hvilket skäl har min man blifvit arresterad?. frågade hon med en blick, den han tycktes ur stånd att fördraga, emedan han såg ned på golfvet framför sig. Här min man begått förfalskning? har han förnärmat enkors och faderlösas rätt? har han brutit tro och lofven? Om han: gjort något, som måste göra bonom hädanefter ovärdig min aktning, så låt mig veta det och tag honom med er, ty kärlekens band lossnar, der aktningen upphört; och ingen samhällspligt kan fästa qvinnan vid en brottsling, som är ovärdig hennes kärlek. Svara mig, om ni kan. Hvilket är min mans brott? Om han gjort något venhederligt, så tag honom — i annat fall tag oss båda! Jag följer min mani Utan att afbida officerns svar, som satt der dödsblek med glaset fullt i sin hand, vände hon sig till Carlo, tryckte havs hand, kysste honom på pannan och lemnade rummet. . Ögonblicket tillät icke mannen att svara på sin bustrus beslut. Försänkt i läsningen af arresteringtordern, hvilken på samma gång innehöll några anklagelser, hade han imediertid hört Angelicas ord, ehuru han saknade sinnespärvaro att besvara dem. Dujour, som tills nu hade dröjt hos den bedrägige angifvaren i verandan, gick nu till sih gamle bekante, egaren till Villa Tasso, och kunde knappt öra sina läppar. Han satte sig bredvid honom och jastade en blick på dokumentet. På grund af delaktighet i hemliga associationer ör det brasilianska kejssredömets öfverändakastanev, läste han halfhögt, och för stämplingar till