Aftonbladet – 22 juni 1848, sida 1

pDe kunna imedlertid icke hafva något att gör här, sade Dujour till en del för sig sjelf, och båd satte sig hos familjen i verandan. )I Utsigten omfattade en del af den vidsträckta das len, som afskars af en betydlig å, i hvilken bäc! på bäck tömde sig, som slingrade sig i hvarjehand: slags kröäningar förbi kullar och klippmassor, och här och der under den uppgående solens starke ljus företedde glittrande, spegelilka ytor. Löjtnan: ten, som vi lemnade i mr Feshs fazenda, hade just då uppstigit med sin trupp på en kulle icke långt från villan, hvilken hitintilis hade betäckt hans marsch. Hvad kan det betyda? frågade Angelica vid sin mans arm, som, lik henne sjelf, såg med en frågande blick På de oväntade besökarne. I stället för att svara, tryckte han Apngelicas hand och sade sakta: Lugna dig; var beredd på allt. Men vise, att du är en sydamerikanska, och fråga dig i denna stund, hvilken lott du skuile föredraga för dina barn — att lemna dem efter dig som en monarks slafvar, eller såsom fria medborgare i en stor republik. Han vinkade åt en negrinna att taga det yogsta barnet och bad den äldre gossen gå med henne och se på manskapet dernedanföre. Gossen lydde, och ropande på nytt barfota permanentos, gick han bort vid sin sköterskas band. Officern omringade villan, så vidt som det var möjligt att göra detta med trettio man, hviskade något till två korpraler och en fanjunkare, och förlorade sig för den observerande gruppens blickar, medan han i-gick i villan och efter några minuter! infann sig i rummet. Oaktadt hans milltäriska hållning, i förening med en viss grad af oförskämdhet, tycktes han för ögonblicket brydd och förlägen, när han blef varse sin medbrottsling, herr Closting, som icke vågade se honom i ansigtet. Santa Cerlo Serafini? frågade officern med en forskande blick på de tre männerna, och drog upp ett dokument, det han uppvek med darrande hand. Tilläfventyrs hade m:e Feshs kaffe varit för starkt och angripit hans nerver något litet. Jag är Serafinil svarade plantageegaren med fast röst, gående med sin hustru vid armen emot sbirren, som nu begynte: . I befälhafvarens öfver provinser namn har jag den äran — jag har i uppdrag att försäkra mig om er person och föra er till Porto Seguro, för att derifrån afskeppas till Rio Janeiro.