Aftonbladet – 22 juni 1848, sida 1

Jag önskar följa er mans exempel och kanhänd blifva er granne.n Bok hållarna lemnade bordet och rummet och gin go till sina sysslor, och de två gästerna förblefv allena med familjen. Vårt köp är afslutadt, herr Closting, fortsatte han i en lägre ton; ni skall få diamanter för 2C contos och taga dem i besittning här i min vän signore Carlos närvaro. I betalning: två tredjedelar i reda passningar i guldoch silfvermyat, en tredjedel i vexlar på goda hus i Bahia och Rio Janeiro. Ållt I sin ordning, svarade naturaliesamlaren; tre månader från dato träffas Vi här på nytt, och jag vill här deponera de 20 contos. Alit enligt aftal, anmärkte herr Dujour. Har ni varit försigtig, herr Dujour, hviskade Sigoora Serafini; harfni icke väckt någon misstanke uader vägen, att nl förde diamanter med er? Förlåt mig den frågan. — Ni vet, att vi här olyckligtvis icke kunna anförtro oss mer än åt få, ens bland våra närmaste bekanta. , Jag tackar er, signora, för ert deltaganden, återtog herr Dujour. Ack, jag har längesedan af bitter erfarenhet lärt bruka försigtighet. Herr Costing kan icke vara missaöjd, att jag begärt att mötet med honom må ega rum här i er närvaro, emedan signora Serafini har känt honom längre än jag. Långt derifråns, afbröt negerhandlaren; hur kan jag taga illa ett försigtighetsmått, som jag sjelf skulle iakttaga mot en affärsman i ett sädant fall, synnerligast bär i Brasilien. Ni vet, så väl som jag, att :handiande fianas i Rio Janeiro, som kallas respektabla, men hvilka, såsom man säger, och det kan bevisas, bära galerslafvens märke på sin rygg. . Jag har hört talas om sådana, återtog Dujour, Och känner många af dem personligen, men jag skulle icke vilja stämma möte med någon af den susen, för att sälja till honom en diamant, värd 20 eller 285 contos. Jag tror or. i sanning; jag tviflar icke derpi, anmärkte he:r Closting. Der komma permanentos, mamma! mamma! der komma barfotade permanentos och en officer till häst! ropade en liten vacker gossa af några få års åldor, som hade lemnat frukostbordet och gått ui på verandan, der han matade ett lamm. Permanentos!s utropade Angelica lågt, med en blick af förskräckelse på sin man, som ofrivilligt sprang upp och hastade till gossen, medan modren, med den lille i sina armar, följde honom. l Parmanentos! ropade herr Closting likaledes, och såg omkring sig med en ostadig blick,