Aftonbladet – 21 juni 1848, sida 3

gjort sin beväringsskyldighet ej må vara bevärringsskyldig vid flotten efter det han fyllt 25 år. Häremot reserverade sig Tobias Lind, Wenander, Olaus Eriksson, Westermark, Matts Persson m. fl. —— L 22 (Insändt.) En i Postoch Inrikes-tidningen för den 46 denna månad införd anekdot har gifvit några i Stockholm boende tyskar anledning att i gårdagens Aftonblad anställa betraktelser öfver det krigiska skryt, som nu här och der i Sverge låter höra sig. Väl skulle emot dessa betrektelser kunna invändas, att de ej synas träffa ifrågavarande anekdot, I det enkla skick hvari den af betraktarne meddelas3 ty en ströfkår, som efter en verkställd coup de matn undviker att onödigtvis biottställa sig för artillerield, kan derigenom ådagalägga långt mer verkligt mod, äp genom att låta nedskjuta sig utan annat ändamål än att lysa med, sin oförskräckthet. En sådan invändning torde imedlertid föga gälla hos så nitiska betraktare; och ins. lemnar derföre också den frågans utredning åt fem den närmast angår. Han erkänner gerna, att betraktelserna i och för sig äro sunda, och att svenska tidningar under sista månaderna innehållit. ett och annat i Jakob von Tybols och Didrik Menoschenschrechs stil, som väl kunnat förtjena en bestraffaing af den art som den ifrågava-: ravpde. Men efter detta medgifvande ville ins. till de herrar tyskar, hvilka så välvilligt åtagit sig att tukta svanska olater, hemstäl!a, om de ej bort, på samma gång som denna tukt gafs, erkänna, det man i denna fråga ej heller haft brist på tyskt skryt af vämjeligaste sort, och derjemte sörja för vederbörlig tillrättavisning äfven deraf. Efter exempel på sådant skryt behöfver man ej leta. Bland dem, som i ögonblicket falla ins. in, nöjer han sig att, med förbigående af de aldralöjligaste, såsom berättelsen om tyska skarpskyttarna, hvilka alldeles nedgjorde besättningarna på två damska kanonslupar, m,. fl. dylika, nämna trenne. I avledning af svensk-norska regeringens uppträdande i danska frågan, förklarade en preussisk korrespondent tiil en sv-nsk tidning, den 48 sistl. Mej. helt obesväradt, det ingen skulle -kunna bestrida praussarne att taga Jutland eller till och med Fyen i besittning. — — I ett bref, hvilket står att läsa i bilagan till Allgemeine Zeitung för den 2 innevarande månad förkunnar en preussisk gardesofficer, att det i hertigdömena nu finnes 40,000 preussare och soldater af 10:de armkåren, och nu, fortfar han, kunna vi således spänna bälte med hela Danmark och Sverge — (märk, att här icke är fråga om 40, 50 eller 60 tusen danskar och svenskar, utan om alla de stridskrafter, som stx millioner skandinaver kunna ställa i fält; ty nog måtte brefskrifvaren könt föreningen mellan Sverge och Norge). — I samma bref utropar samme officer om slaget vid Slesvig, det han bevistat och der ingen kanon eröfrades: en skön känsla att stå i en med svårighet eröfrad fiendtlig skans, att kunna kalla de med kamraters blod så dyrt köpta kanoner (Gesthötze) för sina, — ett utrop, som helt naturligt framkallar den anmärkniog, att om skryt med den ära, som man ernar förvärfva, är löjligt, så är försöket att såsom vunnen Jjuga sig till en ära, den man ej mäktat tillkämpa sig, lika skamligt som löjligt. För öfrigt lär det också blifva-svårt att taga de upprepade antydningarne om skandinavernas behof af tysk bjelp mot Ryssland, för annat än tyskt skryt, gå länge de ej åtföljas af det erkännande, att en bjelp från sex millioner skandinaver till och med för de trettio millionerna tyskar ) kunde blifva af vigt i en strid mot nyssnämnda stora makt. ?) Efter hvad sist tilldragit sig i Österrike, torde: man göra säkrast att till detta antal nedsätta de 40 millioner, tyskarne så gerna tala om.