Aftonbladet – 20 juni 1848, sida 2

måste do vara vid fezendan der, hos italienskan irom en cch en healf timma. Bruka piskan och följ med 0s8. Officern såg tillbaka på karavanen, i spetsen för hvilken hans soldater gingo, hvilkas marsch var lika besvärlig som elafhandlarens negrers. De fleste bland dessa permanentos gingo barfota och förde bina skor hängande på sina bajonetter. Den större delen af dem voro rekryter, infödingar i landet af alla färger, från den svartaste upp till den mörka hvita brasilianska, blandade med mamelucker och några pciviliserade botoender. En spens och pantalonger, jemte en så kallad uniformsmössa, en sabel och ett patronkök, och en hopruliad kappa, som tjente dem till täcke om nätterna, utgjorde hela deras ekipering. För de fleste af dessa stackars satar i kejsaredömets beväpnade styrka, som hade gått barfota ända från sin :barndom, var kärandet af de tunga fältskorna en verklig piåga, och hindrade tydligt deras framsteg i militärlsk civilisation. Efter de första fåfånga försöken att marschera i skor, som hado betäckt deras fötter med sår och blårader, valde de af två onda ting det minsta, marscherande barfota öfver sand, grus och klappersten, i likhet med negerhandlarcns slafvar i deras sällskap, och märkande med sitt blod många af sina steg. Men de kände till det mjuka läderinstrumentet vid deras officers sadel, och vågade icke det minsta beklaga gig, hvarken för sin arreiro på hästryggen, ej heller för sin korporal toccadero, gåsom de nya negrerna från Afrikas, som ärnu icke voro nog bekanta med Brasiliens seder och bruk af piskan. I händelse vi träffa grirapeiron ) mr Dujour hos Sersfint:, fortsatte herr Closting, då de åter redo allena I spetsen, så ber jag att ni icke talar med bonom om affären, som skulle jag hafva fått kunskap om densamma gerom honom. Misstanken att hafva meddelat den till auktoriteterna faller naturligtvis på honom, och det är icke omöjligt, att han kan blifva ett offer för faroupilhas hämd. Ni ser, kapten, att jeg vågar mitt lif, af lojaute, af rent rojalistiska tänkesätt. Jag erkänner det, svarade den andre, och skall veta, I hvilka ordalag jag skell tala om er i min rapport till Rio Janeiro. Men var varsam i edra uttryck, herr kapten, var vatsamp, afbröt den förre; bref gå här icke säkert, och om er rapport skulle falla i orätta händer. Bskymra er icke för det; min rapport går med samma militäriska eskort, som ledsagar fången. ) Grimpeiros, folk som söka guldgrufvor och vaska guldsand, utan att, enligt lagens fordran, derom underrätta styrelsen.