Aftonbladet – 20 juni 1848, sida 1

DOLORES BIHAN AF HARRO HARRING, I FYRA DELAR. De privilegierade i spetsen för styrelsen, hvilka tjena henne som hennes verktyg, tyckas ganska klart märka den sista och enda Sydamerikanska monarkiens annalkande fall; och tyckas härutinnan finna ett nytt skäl att ruinera finanserna. Dassa Brasilions högre embetsmän stjäla med samma oblyghet, som Rysslands eller hvilken annan legitim eller quasilegitim monarkis privilegierade och ordensprydda krontjutvar, medan kronarfvingen — en tragisk uppoffring åt den princip han representerar — uppfostras under österrikiskt inflytande, för att blifva en kejsare, hvars person är ämnad att vara allt för folket, och en siffra för ministrarne, den de i sina politiska kalkyler sätta framför tal, der en siffra intet har att betyda. Utom ofvan anförda elementer hafva tre partier bildat sig i Brasilien: Caramuros), det portugisiskt aristokratiska partiet; Modcrados, den konstitutionella handeiscorpaen (juste-miliewn) och Faroupilkas (sansculotterna), republikanerna, med svärd i hand. De sistnämndas öfvervägande antal bestyrktes genom regentvalet under interregnum 4835, sora med en stor majoritet gaf siatsrodret till patriarken Feigo, en prest af högsta rang och en afsky för de europeiska makterna, som, understödjande Caramuros, använde alla medel att bringa landet i ett tillstånd af anarki, för att med regentskapet bekläda den vördade högste herrskaren. Felgo ) afsade sig med undergifvenhet sin myndighet, emedan han sannolikt hade märkt, att den Brasilianska monarkien icke genom en enda man kunde räddas och hans politiska ställning var för hög, att han, som en republikan, kunde sätta mycket värde på att vara en enrådande regent öfver sitt land. Vi vilja nu betrakta Portugisernas och Britternes ställning. j — ) Se Aftonbl. MM 68—70, 72—76, 80, 83, 86, 91, 93, 37, 101, 105—107, 109, 114, 116, 119, 494—493 133, 1356, 438. ) Caramuros, ett indianskt ord, betyder mön mied eldvapen. ) Diego Antdhbio Felgo, en af vår tids ädlaste och tntressantastö karakterer, blef gripen 1842 vidrepublikanernas hufvudqvarter i S:t Paulo och förd I som fånge till Rio Janeiro, der författaren blef bekant med konom.