Aftonbladet – 20 juni 1848, sida 1

UTRIKES. —— TYSKLAND. Frankfurt d. 9 Juui. Inom den tyska nationalförsamlingen har Slesvigholsteinska frågan varit föremål för de lifligaste debatter. Diskussionen börjades med det utskottsbetänkande i Slesvigska frågån, som finnes in extenso intaget i torsdagens Aftonblad; hetänkandet förkastades med stor majoritet. D:r Waitz, ombud från Göttiogen bade uti samma fråga framställt följande proposition : Den tyska Nationalförsamlingen förklarar, att den Slesvigska saken, såsom en tyska nationens angelägenhet, ligger inom området för dess verksamhet, och fordrar: 4:0 a:t energiska åtsärder vidtagas, för ett göra slut på kriget, men att, vid fredeslut med kronan Danmark, hertigdömena Slesvigs och Holsteins rätt, samt Tysklands ära blifva bevarade, och 2:o att fredstraktaten före fredsslutet förelägges Nationalförsamlingen till ratificeranden. Första punkten af detta betänkande antogs vid votering med stark pluralitet; deremot afslogs den andra punkten, som handlar om ratifikationsförbehållet, med 257 röster mot 200. ATS sjelfva diskussionen meddela vi här nedan några ganska karakteristiska utdrag. Striden mot utskottsbetänkandet öppnades af Dahlmann med ett lysande föredrag), som vann försemlingens stormande bifall. Att detta tal ver hållet i äkta tysk tonart, behöfver knappt nämnas, men några uttryck ärv så-originella, att det säkert skall intressera läsaren att inhemta de argumenter som uti församlivgen i Frankfurt gå och gälla såsom evinnerliga sanningar. — Talaren hade helgat en lefnadsålder åt den Slesvigholsteinska saken; den vore till hela sitt väsende helig och rättvis; ty den gällde Tysklands ära och måste derföre segra. Att förlåta gammel och icke tillstädja ny orättvisa: det tillkommer Tysklands ära. StesvigHolstein hade uti sin strid aldrig afvikit från rättens område. Men orättvisa vore det, att betvifla rätten af hela Slesvigs anslutande till Tyskland. Den nordliga delen af Slesvig vore lika berättigad som den södra delen af Holstein att höra till Tyskland. Ingen del af Slesvig önskade att skilja sig från förbindelsen med Holstein, och för den efterlängtade fredens skull borde man ej gå så långt att icke låta denna önskan få gälla. Genom Slesvigs läg