ligion, eller en sådan tolerans mot de svarta rådande som i Brasilien. De svartas och hvitas uppväxande tillsammans och förhållande till hvarandra som !ekkamrater, har ett vigtigt inflytande på folkets sedliga tillstånd. I de stora städerna, såsom i Rio Janeiro t. ex., förhåller s!g den hvita befolkningen till den svarta som ett till tre, och antalet af brottslingar, enligt de officiella fångjournalerna, är i medeltal fem hvita mot en neger eller färgad person. Bland dessa hvita är likväl det minsta antalet infödda Brasilianare, meöjoriteten är fremlingar, som hedra vårt land genom att komma hit som vagabonder eiler industrirlddare. Handeln med frukt och vegetabilier, fiskeriet, minuthandeln med underordnade förnödenheter och de vanligaste handtverk besörjas af fria negrer och den färgade befolltningen; och det finnes knappt en ärbarare och idogare klass i någon stad i Europa, än vår fria färgade befolkning. . Medan slafhandeln genom vår konstitution är förklarad afskaffad, gynnar och befordrar styrelsen, direkt elier indirekt, införseln af negerslafvar, till förmån för de brittiska grufvorna och plantagerna samt för våra arlstokraters gods i det inre af landet. Jordegere af medelklassen, i besittning af ett ltet antal slafsar, kunna naturligtvis icke hålla jemna steg i landets odling med brittiska spekulanter och portugisiska aristokrater, som hitföra ifrån Afrika hela skeppslaster negerslafvar för sina plantager, och göra nyodlingar samt upptaga grufvor efter behag. Strängt vidmakthållande af förbudet mot införseln al negerslafvar och ett fullkomligt afskaffande af slafveriet ligger i folkets intresse; alldenstund inne byggarne i det inre af landet lika väl odla sin jord genom fia negrer, som genom slafvar under förutnämnda omsiändigheter. De hafva icke utländningarnes och aristokraternas kapitaler till sin disposition, för att hålla några hundrade negrer; och hvarje neger är för den mindre förmögne en betydlig egendom, som icke kan försäkras mot sjukdomar och olyckshändelser, medan en rikare person skulle lida mindre genom förlusten af en enda. När våra negrer i de upproriska provinserna kämpade som lejon vid sidan af sina fordna egare, gj de de det icke med den vilda blodtörsten, utan hed lejonstyrka och manlig besinning. Brasiliens negrer äro icke så slösinnade, som de stundom synas, och en nNegers hjerta känner och lider understundom djupare, än hvita meniiskors förhärdade hbjertan. Denna fördragsamhet hos de hvita och borgyfgandet af alla fördomar mot färg, så att en tt Ika väl kan blifva statsminister som en portugis,