Aftonbladet – 20 juni 1848, sida 1

Portugiserna äro tillgifna och bero af Caramuros och skulle lika gerna vilja återställa den portugisiska absoluta monarklen som engelsmännen, hvilka säkert skulle skydda detta pkristliga verk lika nitiskt, som da en gång hafva gjort i Spanien — unoder det de i Brasilien försöka att med vspsanstyrka hålla folket nere, hvarhelst det reser sig för sina rättigheter. Brasilianernas bittra hat mot engelsmän och portvalsare förklarar sig alltså ganska naturligt. Ett folk kan icke hastigare ledas till utveckling af frihet, än när det direkt eller indirekt är under (remmande välde. Och hvem vill neka, att vi äro ander fremmande välde? Vi äro under Brittiskt välde, emedan vi äro förpantade till England, som iystematiskt utsuger vår förmögenhet; Vi äro under Portugisiskt ok, emedan mängden af styrelsens män och tjenare äro portugisiska parvenyer, förklarade jender till det brasillanska folket, som stå under nflytelsa af Europas rådande makter, hvilka genom ina ambassadörer direkt beherrska hofvet, cch geom detta dess diplomatiska agenter. å ingen undra, om folket, utarmadt af urländIngars direkta eller indirekta utpressningar och lerunder tillika af dem föraktadt, reser sig i sin örtviflan och gör affåren kort med aila Britter och Portugisare, såsom de gjorde I Para för två år edan, och såsom väl torde hända på nytt på andra tällen. ) Brittiska resande, som uppträda som författare, örebrå oss, att Vi låta våra negrers barn lefva i åra familjer och VeXa Upp med oss och svåra egna arn, hvarunder de lågga en viss grund för sedlig dling; och dessa samma Britter vilja anses för niiska abolitionister och kristliga filantroper! Jag vidrör här denna Brittiska motsägelse, emslan ämnet är i sig sjelft vigtigare än det synes. I intet land är så liten fördom mot färg och re) När 4842 provinserna S:t Paulo och Minas Geraes förbundo sig med de republikanska revolu tionärerna i Rio Grande och rebellerna voro endast en dagmarieh från Rio Janeiro, var en natt bestämd, hvarundet alla Britter och Portugisare skulle nedsablas. Iåsurgenternas nederlag genom ett plötsligt anfall af regeringens trupper, i ett trångt pass icke långt gån Sabara, hindrade för ögonblicket verkställigHöten af denna plan. Bland de talrika fångar, som gjordes vid detta tillfälle, såg författ de aktningsvårdaste män af de högro klaster Fbåde från provinserna och hufvudstaden.