Aftonbladet – 17 juni 1848, sida 2

inanser. Penningen är här en vigtigare sak än iq! le fissta europelska länder. Ar folket här öfverty-l: tadt att regering och representation hushålla väl, så var det fördragsamhet med hvarjshanda andra fel ch svagheter. Nu har det stånd, som i andra åodsförfattningar varit det tredje, här halfva reoresentationsrätten såsom ett tredje och ett fjerde stånd, och dessa tvenne afdelningar af vår ståndsrepresentation hafva varit hushållsaktiga med statens medel. Om också denna dygd någon gång gått långra än önskligt varit, så har likvål af detta förhålande blifvit en följd att vårt rikes finanser äro kanhända de bästa någon stat nu för tiden kan berömma sig af. Det är min fullkomliga öfvertygelse, attl om de två andra stånden hade förfarit på ewt lika betånksamt sätt med landets tillgångar, ja, om de blott i detta hänseende aldrig hade varit mera öfverdrifna än t. ex. vid denna riksdag, så skulle missbelåtenheten med vår ståndsförfattning aldrig blifvit så stor, som den för närvarande är. Om jag icke bar alldeles rätt i dessa uppgifter, så tillstår jag, stt utsigterva äro ytterst ringa till något bifall af de fyra nuvarande riksstånden för regeringens förslag till riksdagsordning. Under den diskussion, som utom ständerförsemlingarna egt rum öfver regeringens förslag, hafva dess försvarare velat förneka att det skulle leda till en förmögenhetsrepresentstion. Man bar räknat fram och tillbaka, för att i detta hänseende söka öfvertyga hvarandra. För min del förekommer det mig som skulle den frågan icke vara särdeles svår att afgöra. Har afsigten icke varit att åstadkomma en förmögenhetsrepresantation, har man verkligen menat motsatsen, så skulle man i sanning ha valt ett ganska besynnerligt medel för att komma till sitt mål. Hvartill skulle då det s. k. strecket tjena? Det ändamålet kan man uppnå, utsn så konstiga uppränningar, utan så många valsätt, valnämnder, valkretsar, valorter och valdistrikter. Det går för sig genom elektorsval per capita å sockenstämmor och dernäst riksdagsmannaval i en huvudort. Man bör icke bestrida, att här är afsedd en öfvervigt åt förmöganheten En sådan öfvervigt är under vissa förhållanden gavska helsossm, och förmösenhetens inflytelse kan nästan under intet förhållande försvinna. Frågan är blott huruvida det är en förmöcenhetsrepresentation, som nu önskas, nu behöfves och således nu kan åstadkommas. Det är icke förmösenhetsrepressntationens lämplighet under alla förhållanden, utan endast dess lämplighet under våta nuvarand: förhållanden, som jag för min del betviflar. Bå vidt jag förstår, är det illa för fäderneslandet, att ett förslag till en förmögenbetsrepresentatvions införande nu hvilar till nästkommsnde ständers förkastande, en utgång, hvi ken åtminstone på detta astånd ser ut som den vida sanpolikaste. Våra finanser äro ännu icke i oreda, så att något större eller vådligare folkmissnöje icke bör kunna befaras, om annars ingen olycka bemsöker. Men jag tror icke att de hafva rätt, hvilka anse något vara vunnet genom tidsutdrägten. Jag anser, såsom jag mer än en gång vågat yttra, ganska mycket derigenom äfvenryras. Så vidt jag förstår, är landet sin regering tacksamhet skyldigt, för det regeringen tri initiativet, asn enda utvag som är möjlig till frågans fredliga lösning och som behöfver vidtegas gång erter rång intilldess ett lyckI:gt slut är eröfradt. Men jag är ledsen stt icke sunona för min del lika mycket trygga m:g vid en öfver:ygelse om lämpligheten af förslagets innsbå!l och a det sätt, hvarpå det tillkommit. Det är för mig utan ailt tvifvel, att hvad landet för närvarända bahöfver, är en representation, i hvar nya b:stånasdelar förmögenvheten icke blir sarssildt repraeenterad : är en vallsg, der hvar välfrejsad man, som för sitt yrke ellsr egendom betelar skatt till kronan, får lika röst, vid elettorsvalen, der omröstninsen sker öppen, stad och lana välja hvar för sig, lånen utgöra valkretsar, absolut pluralitet erfordras för riksdagsmancskallelse. Jag har en otroligt ringa föreställning om den magiska verkan af konsiga st eck och kretsar, och ceremonier, liksom en otroliyt liten förskräckelse för de a!lmävnpa elektorsvalep i sockevstämmorna, blott man icke i sjelfva lagen föranstaltar om alltför stora tillställninger och basunaljud. Har ha sedan 1809 varit så många riksdagar och s-olat hllås så många elektorsval i lsndtörsamlingarne. Jag dristar !råga dei hoge Ståndet, hvars flesta medlemmar tro!igen ha hållit dessa visserligen icke med likgiltigbet avsedda elektorsva!en: huru många elektorsva! ha väl blifvit hållna i Sveriges rike sedan 1809, der en omständlig omröstning och valbandling har blifvit företagen? Och man kaa ju likväl icke påstå, att allmogen har illa valt sina riksdsgsmän eller der.å lagt för ringa vigt. Huru många elektorsval ibland de många tusen sådana, som varit utlysta, hafva väl bållits, der det icke visat s!g fullkomligen likgihigt, om det stått I lagen, att omröstningen skulle sxe per capita eller eter hemmantalet? Om Per Nilsson reser deppa gången, så får val O:a Svensson resa den andra. El:er: efter Per Nilsson är van att resa, så kan hap rätt resa debvna gången också. Det är de vanlige ormlerna för ett elettorsval. Det är just icke savaolikt, att dessa formularer skulle lida någoo rät bufvudsaklig föränarivg genom do allmänna valen der äfven ståndspersoserna komma i räkningen. det ena fallat som i det andra kommer val unde vanliga förhållanden — och för de ovanliga räcka inga pappersparagrafer till — elektorsvalet att best 1 en anmodan åt de rotabla i församlingen att ber gg till residensst. Och när dessa notabla ifrån lä net kommit tillsammans för att välja Dp del ris degsmän, bam väl någon föreställa sig att det skul bl) proletärer eller deras vederlikar, som dervid er håölle den erforderliga absoluta pluraliteteb? Hvac som genom de allmänna valen blifvit vunnet, de vore att de fattigare foikklesserna hade fått sitt orc I med 1 laget i en tid, då de vigtigaste frågorna är de fattigare folzkiassernas frågor. Hvar och en had lerbållit så mycken politisk rätt han kunde utöiva och mer kan bean icke erhålta, lagen må lägga sin lord huru han bebagar. Korruptiosen trifves i all l former, uch lika mycket tjlisammans med en gra I derad eller ograderad röstskala, som med en vote Ieing per cspita: detta onda vidlåder i allmänha mera de samfälda valen än klassvalen. Skall dett: onda ske, så är det bättra att det sker öppet, så at man vet hvar man har det. Der åter detta förder :cke innästlat sig, der kan den fattige med sin rös belöna den, som i kommunen mest åtager sig d mera vanlottades sak. Det är för den fattige och för fåderneslaadet fördelsktigt, att den fawige kal så belöna, och för den förmögnare är deppa belö ning icke så alldeles obetyditg. De ringares friv:l ga byllning har i alla tider, ehuru vanskligt men niskors bifall alltid är, varit mera värderadt än d högres väl beräknade och katla böfligbeisbetygelse; a ttet——— 2 RAarLLstsas