Aftonbladet – 17 juni 1848, sida 1

på Mazzini om den tvingande nödvändigheten att skynda. Han öfverräckte några papper till Hinango, ägande: Ev: hafva ömsesidiga rapporter att göra hvarandra rörande vårt avdliga förbunds framsteg och närvarande omständigheter, samt rörande Sydamerika. Förutseende den möjligheten, att vi kunde träffas och få språka med hvarandra ett ögonbiick, har jag hemtagit med mig några utdrag och bref till våra vänner i Europa. Jag ber er, i händelsa vår resa tillåter det, att nedskrifva hvad ni har att meddela mig från Europa, innan vi skiljas vid Rio Grandes latitud. Jag har radan, likasom ni, betjenat mig af några timmars ledighet här ombord, för att uppsätta min berättelse för er och den jag nu vill !smna er), svarade Hinango. Jag vill imedlertid anrärka, att min berättelse rörande ställningen i Europa med hbänsigt till vårt förbund endast är att betrakta som ett flyktigt utkast, emedan ämnet är för omfattande och jag icke varit i det sinnestillstånd, som absolut erfordras för ett sådant arbete. Jag vill gå efter bladen. Han hastade ned i hytten. Dolores följde honom. mad ögonen, och Barigaldi sade med låg röst: Ea undarbar man, vår vän Hinango, eb af de underbarasts j:g Dågonsin träffat; den fullaste h ngifvenhet för folkets sak, mad försakelse a? all tanka på erkänsla och till och mad förtviflande om sakens framgång under. närvarande generation — en! man, hvars stig från barndomen variti samma rigtniog och hvars ande tagit en flygt, i hvilken van-: liga mesniskor ej kunna följa honom, ;Alad allas na fel, brister och svagheter är han en af de intressantaste män, jag känt, ehuru en af de olyckligaste. Kan ni göra er föreställning .om den största: harmoni och öfverensetämmelse i ord och gerning, en andiig och moralisk enhet, grundad på en orublig öfvertygetse,.en religiös tro, parad med det djupast söcderslitna hjerta, med försakelse af all väntan för dotta Hifvat, utan hopp om en timmes glädja — en mörk tröstlöshet, hvilken betraktar lifvet som; en kamp och längtar efter grafven? Doloras hörde med djup rörelse denna beskrifning på sin beskyddare, och svarade i samma låga ton: dHitintills har jag hvarken sökt, ej heller händelsevis funnit tillfälle att vidröra hans inre lfs