Aftonbladet – 17 juni 1848, sida 1

strängar, att väcka de ljud, som måtte tillkännagifva en sådan sinnesstämning, som ni beskfifver. Men af anledningar, för hvilka jag ej sjelf kan göra mig redo, anade jag en sådan sinnesstätnning ho; vår vän och kan lätt föreställa mig densamma. Jag kan förbinda öfvertagande af enskilda lidanden med bängilvenhet för folkets sak. En-:ast en egoist fister sig vid denna jordiska existens, emedan han icke tror på en högre.n . Föreställ er, sade italienaren, en mån, som midt I menniskohvimlet står isolerad; lika långt skild från vanliga menniskor, som han här ombord är skild från fasta landet; en själ med den djupaste tillgängighet för körlek och vänskap, men som imedålertid Ingen qvinna har förstått eller älskat, och som, föröljd af våra politiska ovänner, till och med ofta har blifvit missförstådd af våra bundsförvandter och förorättad af våra vänner. Har, säger ni, ingen qvinna förstått honom eller gjort honom lycklig med sin kärlek? Hur är det möjligt, emedan han synes ega många af de egeoskaper, bvarmed en man borde väcka tillgifvenhet? En hög sjä!, ädla tänkesätt och en fast manlig rarakter synas icke alltid värderas af qvinnan; jag misstänker tvirtemot, att vår väns hjerta blifvit såadt och förgiftadt af en qvinna, till trots för hans nöga själ, tänkesätt och karakter. Han bär en hemighet på sin själ, som ingen utom Gud har fått feta. Om denna varelse lefver, veta vi som känna onom som en vän, icke en gång. Ni får bättre ära känna honom unbtder er resa och innan han emnar Rio Janeiro; men den mörka slöja, som omvöljer hans själ, lärer svårligen afhölja.sig för er blies. Vidrör slöjan, och ni skall ge hos bonom en konulsivisk jisniog; furierna vilja vakna hos honom. Tar är en Orestes mot en Pylades, men äfven en )restes, som förföljes af Eumeniderna, endast med len skilnad, att han icke funnit någon syster, hvars jefrielse ur tyrannens klor kan försona honom medj n förtörnad gudamakt. Hansa själs frid tyckes vara orta, hans inre lifs helgedom synes härjad. Hinango återvände nu och öfyerlemnade pepper 2n, sägande med ett småleende: Vi miste då skiljas, eburu vi förblifva nära hvörndra, om pi vill segla sakta i god vind, så att vi unna följa er.