Aftonbladet – 16 juni 1848, sida 3

(Införes på begäran.) Under det från vissa håll höres en stor farhåga för folkväldet, erfar man de största anledningar att mera frukta herreoch tjenstemannaväldet! Och huru gifves icke nästan daglig anledning till en sådan fruktan! Jag vill blott anföra ett litet exempel: En af städerna i Skaraborgs län hade råkat få en fiskal, så from, loj och mindre rörlig, etc. att innevånarne i flere år deröfver yttrade sitt missnöje. Slutligen lyckades det, för öfver år och dag sedan, att få den oduglige afdankad emot uppoffring af pension svarande mot gamla lönen. Ansökningstid till tjenstens återbesättande utsattes, och omsider anmälte sig en sökande, som vid valet fick innevånarnes enhälliga kallelse och, som det påstås, såväl borgmästarens som landsh.embetets förord, hos justitiekanslern. Hade man icke nu den saken på ganska rediga och goda fötter?? Under tiden blefvo våra grannstäder Skara och Lidköping älven vakante på fiskaler, och der äro sådane långt före detta redan tillsatte, (ehuru folkets opinion vid tillsättandet i den sednare blef i så måtto undertryckt, att en annan helt okänd person blef i stället för den förordade utnämnd, hvilket visst icke kan lagligen klandras, då vederbörande ha den makten, men huruvida det var till folkets bättre belåtenhet, är ett annat kapitel som tål att begrundas.) — Imedlertid gå vi här ännu med långa näsor utan någon ordinarie fiskal; och hvad kan orsaken dertill vara? Det är den knuten insändaren önskar få upplöst. Hindret kommer åtminstone icke från något folkvälde; och skulle det härleda sig från tjenstemannavälde, isynnerhet i sådane bistra tider, då kan man med skäl säga hvad som står i skriften: Ar detta skedt på det färska trädet, hvad skall då ske på det torra! Mariestadsbo.