Aftonbladet – 16 juni 1848, sida 3

OT FÖRR OCH NU, OM DANSKA KRIGET. Under titeln: Förr och nu, har tidningen riskytten för i söndags en artikel om danska riget, som på sitt sätt är ganska pikant. Tidingens red. har neml. haft den ideen, att ur len nyss utkomna 43:de delen af Fryxells Beättelser ur svenska historien, som innehåller in mängd högst intressanta nya saker från Carl XI:s regering i allmänhet, och i synnerhet rån kriget med Danmark, meddela några utrag af beskrifningen på det sednare, men blott med förändring af namnen, hvarigenom let ser ut, som om beskrifningen skulle vara n efteråt gjord historisk anteckning om de nu å bane varande krigsrörelserna. Vi meddela här Friskyttens artikel, som läsaren sedermera kan jemföra med sjelfva texten i Fryxells historia. De med kursiv utmärkta orden äro de, som blifvit satta i stället för de i texten befintliga: Vi hafva nyss slutat läsningen utaf femtonde delen af Fryxells berättelser ur svenska historien. Den är en förfärande tafla af ett krigs olyckor. Kärleken till ett fremmande land hos den ene, lusten att i strid vinna ära hos den andre, och tanken på utlofvade subsidier hos de fleste af konung Carl XI:s rådgifvare, bragte Sverige i ett krig, bör-. jodt utan någon nödvändighet, fördt af gamla och till större delen odugliga generaler. Vi låna af Fryxell en närmare utveckling af driffjedrarne till detta krig. Om vi utbyta de på denl: tiden förekommande partiernas benämningar mot del pu uppträdandes (med särskildt stil betecknade), så! skall man med samma tro sig läsa en historia om hvad som nu föregår hos 0s8. De rådande Skandinaverne smickrade sig med den föreställningen, att Sveriges ord och svärd, dess 1 varningar och hotelser skulle ensamma vara tillräckliga att hålla hela Tyskland i tygel, i overksamhet. Minnet af Carl Gustafs underbara bragder och af segrarna från trettioåriga kriget bländade deres ögon. I sådana höga tankar om Sveriges makt och inflytande stärktes man genom de andra makternas uppförande. I Stockholm sågos nemligen sändebud från Danmark, Holland, England, Frankrike, Spanien, Österrike och Preussen; alla med löften och smicker ängsligt sträfvande efter Sveriges vänskap. (Fryxell XV. Pag. 28.) (Vi erinra om storfursten Constantins besök härstädes och den särskilda danska beskickningen.) I Stockholm arbetade hkrr Key et komp. med ifver. Genom skandinaviska vurmar kringspriddes bland den kannstöpande allmänheten en hop lysande och förvillande rykten. Man hörde omtalas buru stora summor den frikostiga engelska regeringen erbjudit; buru stor lättnad svenska statsverket deraf skulle erhålla; och huru det ej var fråga om något krig; huru de segerrika svenskarne endast behöfde visa sig på Fyens botten för att skrämma de krigande till fred o. s. v. Detta nationalsmicker, dessa förespeglingar och skäl gjorde sin verkan. — — Man upptog illa de nyheter, som icke voro fördelaktiga för Danskarne; och unga krigare drömde ständigt om den ära och de byten, som skulle vinnas under det efterlängtade fälttåget. (Pag. 33.) Så blefvo Sveriges konung och folk af Danmark och af s!g sjelfva lockade allt närmare till farans afgrund, tills de svindlande stodo deröfver, störtade I der). Danskarne sågo det; de förutsågo det klart. Sverige kunde omöjligen sjelf och icke ens med engelska underbhållspenningarna föda en på Fyen Joverksam här af 20,000 man. En gång samlad och lutsänd till Fyen, skulle denna soldatmassa antingen lutäta och förstöra nämnde provins, eller ock skicIkas in i fremmande land att der hämta näring och rof. Till förtrogna uttalade Danskarne sin åsigt, lsin afsigt. Om blott svenska hären kommer ut till Fyen, sade de, så ansvara vi för, att den snart skall deltsga i fiendtligheterna. (Pag. 34.) Att LefrÅns inryckande på Fyen icke är början till något krig, utan endast ett försök att vänskapliIgen beveka Fredrik Wilhelm till förlikning med q Danmark; en sådan tydning ville svenska regeringen gifva åt sitt företag och dymedelst, så länge 1lsom möjligt, undvika en krigsförklaring. (Pag. 47.) f Så går det till nu; och så gick det till på 1670talet. Följden af det då företagna kriget var förlusten af 400,000 man och vår präktiga flotta, som led mera af vålehändelser och af sina befälhafvares och besättningars oskicklighet, än af fienden; våra finansers och vår industris förstöring, och Sverige skulle förlorat ännu mycket mera, om icke en bjalte då stått i spetsen för detsamme. Hvilka garantier erbjudas väl nu för en bättre utgång? Jo, sådana som t. ex. följande beräkning af en politikus i Calmar: Man hor segt: det är en löjlighet att med 16 eller 20,000 man vilja uppträda mot hela Tysk. land, synnerliyast Preussen, som kan disponerc 350,000 man. Enda resultatet blir enskilta proj af lysande tapperhet och en ärofull död för 16,00( man Svenskar. Vi fråga: Blir det Svenskarne en samme, som komma att agera mot Tyskarne? Nej Danmark eger i detta ögonblick en ganska väl ut rustad armå af 46,000 man. En korps af 12,00 2lir under utrustoiog och lär snart vara organisera I kamnloett atånd esledec en regulier armeö af 28 00 mem as HBLONO Mom I ev ke ww n