Aftonbladet – 16 juni 1848, sida 2

Men sker det sednare, så är landet med detsamm: Invigdt åt en ny revolution och störtadt iett inbör des krig, som kunds sluta med Preussens fullständiga upplösning. Ministrarne hafva således framlagt förslaget, men samtidigt härmed påyrkat Prinsens af Preussen skyndsamma återkomst. Prinser måste göras omöjlig till sin brors tronföljare; hatet emot honom måste aflägsnas, och hans arfsrät ill thronen erkännas af folket; han måste besvärja grundlagen, innan det ögonblick inträder, då ko: nunzen ej kan förmås att behålla sin blodbefläckade spira. Allt beror likväl på om han förmår hålls från sig adelsoch militärpartiet samt reaktionär erne i allmänhet, samt verkligen sluta sig till folket. Det är det enda medlet, icke blott att åt hosom sjelf betrygga Preussens krona, utan ock att blifva erkänd såsom tyska folkförbundets öfverhulfud; hvilket nödvändigt måste ske, om Tyskland kall blifva enigt och starkt. Ty utan Preussen är Tyskland intet, och utan Tyskland går Preussen örderfvet och upplösning2n till mötes. Men Preusen är Tysklands svärd, och aldrig mera kan någon innan tysk furste, än den, som regerar i Preussen, tå i spetsen för Tyskland. Huru händelserna komma att utveckla sig i i Frankurl, är svårt att förutse. Man har der knappast kommit ifrån kongressens formaliteter, och kämpar mot ett republikanskt parti, som skulle kunna hänföra till steg, hvilkas följder vore ändlös olycka, ipplösning och inbördesstrid. Våra utrikes förhållanden hafva mycket förbättats på den sednaste tiden. Fransyska republiken ar behandlat polska frågan med insigt och värdighet samt tagit Preussens försvar emot anarkisternas hätska anfall. Äfven från Ryssland är ingenting utt befara. Det skall nog taga sig till vara för en ingripande ställning, väl vetande att det genom den nade att frukta det värsta. Å sin sida är det äffen betryggadt för anfall af Preussen, som tygade upproret i sin Polska provins, hvilket, i fall et hade lemnats fritt lopp, skulle hafva störtat oss ich Tyskland, ja, hela det vestra Europa, i ett krig ned Ryssland. Reorganisationen af provinsens polka del fortsättes, likväl icke på det viset, som Poackarne skulle önskat. Häftigheten hos detta folk if adel och bönde, eller herrar och slafvar, utan nedelklasser och civilisation, tillåter det aldrig komna till sansade begrepp och handlingar. Det är oörmöget för den frihet, som de Germaniska stamnarne mer eller mindre utvecklat hos sig. Hvad slutligen beträffar kriget med Danmark, så ror man nu att Eogland med kraft mellankommer ;ch mäklar fråd. Det vore mycket att beklaga om Danskarne lyckades att äfven hänföra Svenskarne ill deltagande i detta krig; men man bör ej beIraga sig öfver följderna af en sådan händelse. Huuvida landet i gamla tider var danskt, är nu mera ikgiltigt. Vill åter norra Slesvig, der man talar lanska, blifva danskt, så äger det rätt dertill; och lärpå grundar sig ock den engelska förmedlingen. olket skall tillspörjas och afsöndringen af södern från norden sedan följa. Lf