Aftonbladet – 15 juni 1848, sida 3

NRUVINSUdITUA UnDaed da alllladlty, OT MTINGDR per toreska utseende hvarken hvitlimningar eller öfverintendentsembeten moderniserat och för-l! bättrat. — Ni stiger in. Orgeln brusar ochls dammet vibrerar i solstrålarne till följd afanls strängningar af de starka lungornas utpressadeli toner. Klockarfar står der säker på sin sakr,! och allas ögon följa hans uttrycksfulla min, utom de beskedliga gammornas, som hafva svårt alt med dåliga glasögon följa med i psalmboken. Detta utgör ämnet för den mästerligal: taflan N:o 89, af Tidemand, som ensamt berättigar honom ett hedersrum bland nordens, konstnärer. Den omsorg och fulländning, som, häruti äro nedlagda, den renhet och harmoni, som råda i färgtonen, samt det sprittande lif och natursanning, som karakterisera figurerna, allt gör denna tafla lika nöjsam att skåda som nyttig att studera. Ekmans inqvarteringsscen från 30-åriga kriget tager er uppmärksamhet i anspråk, såsom varande denne konstnärs kanske yppersta verk af hvad till dato finnes i Sverige af hans arbeten. Cornelius Janssen och Palamedes Steevens synas varit bans förebilder vid detta väl grupperade och i ädel stil genomförda konversationsstycken, som det på den tiaen kallades, då man hade fröjd i hjertat och po-lj kalen vid sidam,. Dessa lefnadslustige vapen-l: bröder hylla den store Luthers sats Wer nicht liebt Wein, Weiber und Gesang, Der bleibt ein Narr seines Lebens lang! ; Se huru välment denna ärbara husfru späderli på bägaren, och som god värdinna manar pål gästerne, hvaraf tvenne yngre äro fördjupade! i betraktelser, den ene smygande ömma senti, manger, den andre förlägen ser hvad effekt det gör, berömmande den silkessömnad, hvilken föremålet, husets sköna fröken, med nedslagna ögon gripit till för att låtsa taga saken kallt, ehuru den lilla dragningen på munnen . öfvertygar om hennes inre belåtenhet att hafva bragt en af de segersälla svenska krigarne i svårare ställning, än de kejserliga skarorna någonsin det förmått. De gamle kämparne låta de unga hållas, de fundera på helt andra fästningar, och synas hvilande njuta i tanken på den tillämnade stormningen. ....:. Gud med oss, kan man läsa i dessas trygga anleten. Länge pjuter betraktaren af denna tafla, de rika drägterne, det i tidebvarfvets pragt möblerade gemaket med sin dystra halfdager, det trefliga laget... allt bidrager att förhöja denna isolid impasto genomförda målnings effekt och harmoni. Med detta minne från fordomtimma träde vi in på den ljusnade stråt, som Evviva Pio nono nu öppnar. I den skära luftton, som förhöjer alla objekter under söderns milda bimmel, har Egron Lundgren med mästarhband i skildrat en scen vid Helga lekamens festen, ) ,Corpus Domini, som omkring midsommars! tiden firas med särdeles pomp i Rom, Påf-. ven, omgifven af kardinalerne, bäres i procession från Sixtinska kapellet, och tåget har just stadnat vid den nedanför den från detta kapell ledande trappa, i hörnet af Colonnaden och, Petersplatsen närmast kyrkan. Här upplyfter ) påfven monstransen och utdelar välsignelsen. De troende böja knä och tystnadens frid, som härunder hvilar öfver den brokiga mernisko-! skaran, är endast: afbruten genom de svalkande springkrunnarnes sorlande. — Med mycken rikedom i uppställning och fördelning,, smak i grupperingen och friskhet i målningen, I har Lundgren här lemnat ett verkligt capo ! dopera. Huru ståtliga och karakteristiska dessa j q S I kyrkofurstars fysiognomier! de se icke alla så. belåtna ut som folket, men de måste följa med sin tid. Den entusiasm, som lifvar sinnet vid den dyrkade Santo Padres, närvaro är deremot målad på allas anleten, i alla blickar. Här skådar man skönheter från Roms alla, trakter, allt qvinnor af folket, i de mest pit-; toreska och smakfulla drägter. Hvilken ren c och skär qvinlighet hos denna i s. k. busto-!l lifstycke klädda Nettunesiska, med sitt barn, i stödt mot knäet, och vändande sig i profil; Tiburtinskan med sin hufvudbonad, la tela; Frascatanan med stärkt nedhängande slöja; Albanskan med sina bandvippor på axlarna, och slutligen denna knäböjande Solinese i sin chuchiaradrägt, bestående af förkläde både fram och bak, sammanhållna med kring höfterna viradt rödt echarpe. Bland Minenter och Vignaroler synes en och annan Bahutay eller schalettflicka, samt här och der en Scuffan, den i hatt -utstyrda förnäma damen. Dandys från Hydepark-corner och andra fashonabla figurer äro blandade med åskådare frånl alla länder, hvaribland en treflig nordisk konst-! närsbild i kalott, lätt igenkännelig, tycks njuta mest, och en grannt klädd negergosse minst. j Kring pelarne synas Raphaels namnkunniga ll Arazzi virade, och det hela har något af sa-!! sorna i tusen och en natt. Lundgren har dessutom tvenne andra genrejaflor, utmärkta både för smakfullhet och god kolorit. Särdeles bar den större af dem — den Romerska Contadinan med sitt barn, i hela fisurer — något reelt i stilen, som mycket påminner om Leopold Roberts arbeten, hvilken förebild konstnären tyckes med älskvärd naivetet hafva följt. Troilis vafla — små herdegossor i Romerska , Campagnan — utgör en liten juvel bland genremålningarne. Så näpna och så fini utförda, tala de verkligen för sig sjelfva. Fest en gammal bekant från lång tid tillbaka, återser man alltid med verkligt nöje Allmogen samlad kring Gustaf I:s staty på Riddarhustorget, af Sandberg; en tafla som i flera afseenden förtiente cenuom lithografiering utvifnr Jm FA OM: ch Mr JÅ rr