Aftonbladet – 15 juni 1848, sida 2

Article Image
lätelsen att få fördela tiden för bränningen på månader i ställst för qvartal, varit en för jordbruket vida vigtigare sak, än frågan om den förhöjda afgiften. EEE BTOGLROBIA Med utländska poster i dag hitkommo tidningar från Hamburg af d. 9, Paris och London af d. 6 dennes. FRANKRIKE. Vid natioval-församlingens sammankomst den 6 dennes nedlade Buchez presidentskapet (församlingen omväljer hvarje månad), och Senard emottog det. Begge talade till församlingen; den sednare antydande i talet nödvändigheten af en stark regering, för att kunna bevara mot den inbrytande anarkien. Om man likväl kan rätt bedöma anledningarne till hvad som nu i Paris föregår, synes snarare en regering behöfva vara beslutsam emo reaktiosen; ty den gör synbarligen alla möjliga för sök att uppväcka missnöje hos folket, splittra sty: relsen och nationalförsamlingen, samt försvåra fö: dessa, att komma till ett godt slut med de nya re publikanska statsformernas anordnande. Så sel man såväl inom styrelsen som församlingen et starkt bemödande, att få Louis Blanc så kompro: metterad i händelserna den 143 Maj, att han skulle kunna häktas och dömas — hvilket, utom det san. nolikt orättvisa i saken, säkert skulle framkalla er ovilja hos arbetarne, som slutade med nytt upp: topp. De besynnerligt nog antagne allmänna åkla gare, Portalis och Landrin, begge icke utan skå åter misstänkte att gå i reaktionens ärenden, hafva yrkat att han skulle ifrån vittne i saken för. klaras medbrottslig. Lamartine och Ledru Rolir hafva haft så svårt att hindra sina regeringsmed. bröders anslutande till den åsigten, att de lära va rit färdiga att begära sitt endiledigande, och di ändtligen de lyckats att få deras samtycke till Por talis och Landrins förafskedande samt andre per soners utseende till åklagare-befattningen, visade pationalförsamlingen, genom deras inväljande til vice presidenter, ett slags ogillande opinion. Inom församlingen finnes en del reaktionära, som göra allt för att fördröja de beslut de ej kunn: hindra, inveckla diskussionen och umgås med bop. pet att kunna spränga regeringen. Omnu försam. lingens missnöje med dessa försök uttryckes, pi det inom en sådan talrik församling af månghun dra personer vanliga sättet, genom rop på propo: sition, då man förut vet att denna minoritet ickt äger något antagligt skäl att anföra för sitt envis motstånd, så klagas i tal och skrift på våldförande af yttranderätten; och en del tidningar, som ärdc organer för regeripogens fiender, utlägga berättelser na om församlingens opassande beteende, dess par tiskhet o. s. Vv. , Allt hvad som kan göras för att uppegga folk: massor och uppreta sinnena hos arbetande klasser na, omfattas med välbehag och begagnas, så ati åter stor oro råder i Paris; folkskockningar hade förefallit flera dagar i rad; trupper och nationalgardet hade måst användas att skingra en sådan af synnerlig betydenhet, lyckligtvis utan att behöfrva skrida till våld; men allt detta har föranledt en osäkerhet, som, om man kan tro uppgifter af tidningar, hvilka likväl visa sig partiska mot regeringen, föranledt nya linietruppers inkallande och äfven har framkallat lagförslag till nationalförsamlingen att förbjuda, icke endast beväpnade, utan äfven obeväpnade folkförsamlingar. Naturligtvis begagnas de, såsom det dock synes i flera afseenden tänkvärda besluten om jernvägarnes iolösning af staten, samt grufdriftens öfvertagande, såsom ökade anledningar för enskildt missnöje, och med glädjs utspridas berättelser om regeripgens financiella förlägenhet. Nekas kan det icke, att i detta ögonblick måhända ställningen för det ärligt menande republikanska partiet är svårarå än någonsin. Imedlertid torde folkets goda anda komma regeringen till hjelp, blott den sjelf icke i sitt sköt äger falska bröder. I anledning af det öfverhandtagna bruket att ge nom anslag på husen söka göra uppmaningar oct föreställningar till folket i politiska ändamål, ha man nu i Paris påfunnit att göra stämplar, i hvil ka insättas korta anmärkningar mot anslagens in nebåll. Med dessa stämplar sättes under natter en ny slags handtlangare i rörelse, som kallas stäm: pelgossar (estampilleurs), och som sätta stämpel på hvarje anslag. Så läste man om morgonen den ? dennes på anslagen för Thiers och några andra valkandidatur, ordet reaction instämpladt. Det fat tas blott, att ledarne af partierna nu få särskild: stämplar i ordning, som kunna igenkännas af dera: anhängare, så spridas derigenom på ögonblicke deras åsigter öfver beskaffenbeten af anslagen, och i samma mån blifver begagnandet af dessa anslag mot hvilka man nu vill rigta lagförbud, mindri vådligt för allmänna lugnet. En mängd franska jernvägsarbetare hade yrkat att de vid Rouen-jernvägen anställda engelska ma chinister och arbetare skulle afskedas. Man ho tade att eljest inställa farten, den franska meka niska persona!en hade anlagt sorgdrägt, 0. s. V Vederbörande gjorde allt för att hindra framgånger af denna orimliga demonstration; och att åtmin stone betrygga Rouen-vägen mot all våldsam öfver rumpling. Det hade väckt uppmärksamhet i Paris, att Drott ning Vietorlia trädt i spetsen för en förening af för näma damer och lorder, som ämna åstadkomma af skaffande af alla franska modesaker för fruntim mersklädsel, för att hämnas engelska arbetares ut: visande från Frankrike. Alven lära franska artister pianister och sångerskor icke kunna påräkna, såsom

15 juni 1848, sida 2

Thumbnail