under långliga tider utgjort ett så starkt bemödande att hindra det egentliga folket från alt tillkännagifva sina önskningar, att det kan behöfvas, att folket sjelf begagnar den utväg som lagarna lemna det att på petitionsvägen låta dem komma till konungens kunskap. Under det vi sålonda förena oss härutinnan med insändarne, vilje vi dock tillika vänligen fästa deras uppmärksamhet på nödvändigheten att tillse, huruvida icke en villfarelse här möjligen eger rum, neml. på det viset, att insändarne, eller petitionärerne, i den ena punkten af petilionen kommit att yttra en önskan, som i sjelfva verket strider emot deras egen fördel. Om insändarne vilja låna oss några ögonblicks uppmärksamhet, skola vi närmare förklara meningen härmed. Insändarne tillkännagifva sjelfve, att de, likasom deras kamrater, tillhöra arbetsklassen, och således den klass, som efter dagens sträfvande för sin bergning icke kan hafva mycken tid öfrig att studera sådana ämnen, som angå lagstiftningen. Deraf följer icke, att ej personer af denna klass kunna hafva ett sundt, ja ofta ganska skarpt omdöme, till att inse det rätta, om de sättas i tillfälle att få kännedom af de upplysningar, som fordras till grundläggande af elt sådant omdöme. Det är också derföre som diskussionen i tidningarna öfver allmänna ärenden är af så väsendtlig nytta, på det äfven den del af folket, som icke har tillfälle och råd att egna sig serskildt åt statsvetenskapernas studerande, i allt fall må kunna, medelst jemförande af olika meningar och skälen derför, med tillämpning till dagens frågor, lära sig inse och bedöma hvad som utgör dess egen och det allmännas sanna bästa. Men ibland dessa föremål för den allmänna uppmärksamheten utgör frågan om tullväsendet och om de grundsatser som böra tillämpas dervid, medelst antingen tullfrihet, lägre eller högre tullafgifter, eller slutligen förbud, vare sig för införseln af utländska eller utförseln af landets egna produkter, ett ibland de ämnen, som fordra den största sakkännedom. Att dessa frågor, likesom de om finanserna och bankväsendet, verkligen äro så invecklade, att man lätt kan utsätta sig för misstag om man omfattar någon viss mening, utan att hafva kommit i tillfälle att noga pröfva skälen för och emot, det visar sig redan deraf, att äfven personer med stora kunskaper och som serskildt deråt egnat sin tid och omtanka, ofta varit af olika meningar om det rätta deri. Det är just af denna orsak, och ehuru alla äro ense derom, att man ulilagstiftningen bör söka folkets sanna bästa i allmänhet, som man öfverallt kommit öfverens om, att rätta sättet till detta syftemåls vinnande är att folket får ibland sig utvälja de kunnigaste och redligaste, för att sinsemellan öfverlägga om de allmänna frågorna och besluta på folkets vägnar. Delta är den förnuftiga grunden för all folkrepresentation. Den har uppstått dels deraf, att hela massan af folket omöjligen kan komma i tillfälle att gifva sina tankar tillkänna i hvarje sådan fråga, dels ock deraf, att då några grundligare öfverläggningar vid samlingar af stora folkmassor icke gerna kunna ega rum, så kunde mängden lätt blottställas för att misstaga sig om sitt eget bästa genom ulryckande på förhand af något visst tycke. I fall det medgifves att vi hafva rätt häri, så bedja vi att få fästa insändarenas uppmärksamhet på tvenne omständigheter i afseende på den delen af deras petition, som serskildt angår förbudet mot införsel af utländska varor. Den första omständigheten, som de hittills icke torde haft sig bekant, är att i de länder, hvarest de arbetande klasserna redan en längre tid sysselsatt sig något med deltagande i de allmänna ärenderna och med bevakande af sina rättigheter, hafva dessa klasser kommit till en motsatt öfvertygelse emot den, som petitionärerne här uttryckt. De hafva nemligen der mer och mer omfattat den meningen, att den arbetande klassens sanna fördel är att bekomma sina lifsförnödenheter och behofver af alla slag för så billigt pris som möjligt. Häraf följer ingalunda, att alla utländska varor böra införas tullfritt, emedan sådant skulle kunna ruinera vigtiga näringar, som börjat uppstå i landet, och derigenom beröfva de arbetare, som äro sysselsatta vid dessa näringar, sin bergning. Men på andra sidan är det äfven obilligt, om den stora mängden af den arbetande klassen skall genom totalt förbud beröfvas tillfället att kunna erhålla vissa nödvändighetsartiklar, som antingen icke, eller ock högst otillräckligt, tillverkas inom landet, men, om de vore tillåtna till införsel, kunde fås för mycket billigt pris. Låtom oss upplysa detta med ett exempel, Nu för tiden, då hvarje ordentlig person har anspråk på, eller åtminstone önskar, att kunna visa sig i ett hyfsadt yttre skick, är det icke heller öfverdrifvet begärdt, om äfven arbetaren och bans familj önskar att kunna bestå sig något snygga och hyggliga kläder. Likväl har han icke mer än sin veckoeller dagspenning, för hvilken han skall bekosta både föda, kläder och boningsrum; och denna arbetslön är för de flesta icke större, än hvad som fordras till det allranödvändigaste. — Det måste derföre vara hans fördel, att erhålla dessa förnödenheter till så billigt pris, som möjligt, på det han må kunna hafva något öfver, antingen att bestå sig en och annan liten beqvämlighet i sin boning, eller också att bespara en skärf för framtiden EL etkhadaanan OR 4 spa åns HR År nm AS mm RR mm mm nr mm I R— NM br Vt RR KM mm Am FR mr mm BR -— em -— AA ÅA re —A (MM MÅ AA M mm mm mm A å AMA mm rr RK aAa MM Am IA m ma MW IS hh hk pe mA — AA — um w mm STREET rr TN. ————R—— a oo LtO— Koi AA om