1 bolag med paärtegnr-ten sjell, var act Fat Or va-l. nanda att erfara, hurusom Tit. likväl ibland kan begå en liten oärlighet, då en sådan passar sig för Tit. syften och planer. I vår underdåniga petition! ha vi aldrig förmält, att arbetarne, väl inne i nationalförsamligen, då skulle arbeta på åstedkommande af några förbudstullar; ty hvad i en så aflägsen framtid kan ske, det kunna vi minst förutsäga. Vi hafva allenast andragit, att om H. M. Konungen i detta ögonblick nådigst täcktes rörande tullagstiftningen inhemta arbetsklassens åsigter, skulle vi ailal. förena oss i att tillstyrka förbudssystemet, såsom det för vår industris bestånd och vår egen framtid mest 4ryggande. . Det är alldoles förfärligt, vi medgifva det, at. ett antal arbetare våga beträda sin konungs! tröskel, och inför honom gifva sina tankar tillkänna i frågor, som röra deras väl och ve, utan att de först hos Tit., som är en så klok och förfaren man, frågat sig före; och ett ännu mera himmelsskriande brott är det, att de, när likafullt så skett, vågade inför konungen tala ur annan ton, än den Tit. önskat anslagen. Vi drista dock enfaldeligen tro, att vår Konung bör och måste känna alla klassers olika åsigter rötande de samhbällsförändringar, som äro å bane; och tro, att den handlar mera såsom god medborgare och fosterlandsvän, hvilken gifver H. M. Konupgen del deraf, än den som söker sticka alla yttringar under stolen, hyilka icke öfverensstämma med hans egna. Hvad nu beträffar tit. joremiader öfver Aftonbladets underlåtenhet, att icke vid petitionens meddelande, tillbörligen näpsa oss för vår dristighet, få vi, sanningen likmätigt, förklara, att då vi till Aftonbladets utgifvare aflemnade densamma, han icke blott lät oss förstå, att våra, rörande tull-lagstiftningen uttryckta åsigter voro mot hans egna stridande, utan äfven sökte öfvertyga oss om deras olämplighet. Sedan vi imedlertid förklarat, att vi vidblefvo vår en gång yttrade öfvertygelse och icke kunde deri rubbas, samt fortforo att påyrka petitionens offentliggörande, emottogo vi Aftonbladsutgifvarens löfte derom. I sammanharg bärmed, kupna vi icke annat än förklara tit. vår och våra kamraters högaktning för de i dessa dagar ur det engelska bladet The Economist meddelade artiklar, under titel: oIvad kunna vi lära af dagens politiska strider. Ötvwersättningen är utom all fråga fri; ty här och der kallas vi fattiga och mindre upplysta arbetare för omobben, hvilket skällsord vi näppeligen tro att någon engelsk journalist vågat begagna om våra likar der i landet. Dessa artiklar synas vara enkom beställde för vår räkning; ty den näpst tit. beklagar att Aftonbladet icke tilldelat oss för vår djerfbet, den gifves oss här i rågadt mått. Arbetsfolkets sträfvan att göra sig sina samhällsrättigheter tillgodo, utmålas här såsom första steget på revolutionens törnbesådda bana; och få vi arbetare något, menas det, sluta vi icke förr än vi fått allt. Ja, ropas det pnär regeringen failer i händerna på de arbetanda klasserna, då är friheten störtad, — likasom skulle vi arbetare afse något dylikt!!! Vi ha för stor frihet redan, vi äro mera sjelfviska än andrä klasser;; vi böra ha ingentiog, ty vi be.Stipa ingenting, m. m. i samma syfte, heter det. De engelska arbetarne förespeglas en gyllene framtid derigenom, att man är betänkt på att afhjelpa pdet ohelsosamma tillståndet i deras boningarp, och då är allt godt och väl igen. Kapitalerna, hoppas vi, skola aldrig få ett sådant öfverväldei vårt land, att våra efterkommande någonsin kunna komma i det förtryck och armod, som de engelske arbetarne äro försatta i; ty ett sådant ligger det icke i svenska nationallynnet att fördraga. Men, ehuru icke äfven vi såsom de äro komna i en sådan ställning, är vår belägenhet dock långt ifrån så fördelaktig, att någon bör afundas oss densamma. Att tit. utskriker våra bemödanden att förbättra dem såsom en dårskap må så vara. Vår mening är icke att förmå regeringen stifta några nya Jagar för arbetet, ty de missförbållanden, som derutionan finnas, regleras en gång af sig sjelfva, då tiden derför blir inne. Inrättandet af nationalverkstäder, vilkors bestämmande för arbetet m. m. är något hvarpå vi aldrig tänkt, ty det vore dåraktigt. Då fatta vi icke, att vår underdåniga begäran bos H. M. Konunongen, att få utse representanter i nationalförsamlingen, kan innebära fröet till någon revolution. Deremot voro i vår tanke Gefle Fribhandelsförenings budkaflar kring landet mera egnade att väcka oro och bekymmer, ehuru myeket de fallit tit. och dess kamrater på läppen, helst I en tid, då, genom korrektionshusens täflan om -arbetsförtjensten med näringsidkare och arbetare, vi arbetare åtminstone fått lida en kännbar minskning i vår förut ringa arbetsförtjenst. Vi undertecknade, som voro uppbofvet till den al tit. så omildt bedömda petitionen, framträda under denna reklamation med våra namn, beredde att å egna och kamraters vägnar hädanefter uppträda för att tilibakavisa de anmärkningar, som deröfver äfven framdeles kunna uppstå, och i dagen lägga rättigheten af våra fordringar. Vi äro visserligen obildade handtverkare; den ena af oss är en simpel grundläggare och den andre en lika simpel timmerman; men tit. må förlåta oss, att vi Ukafullt tilltro oss kunna lägga grunden till och timra ihop en representationsförfattning, lika så Sod som den tit. tilläfventyrs kan åstadkomma. Vi äro beredde att skydda de rättigheter vi hafva och äfven dem, som framdeles kunna oss tillerkännas. Stockholm d. 8 Juni 4848. P. Pettersson. S. J. Ekman. Vi hafva trott oss böra lemna rum för denna artikel, oaktadt den egentligen icke angår Aftonbladet, hufvudsakligen för att få fästa insändarenas uppmärksamhet på några deri förekommande antaganden och slutsatser som, enligt hvad vi förmoda, att de efter närmare vunnen upplysning sjelfva skola finna, bärröra af en hos dem ganska ursäktlig mindre kännedom om de ifrågavarande ämnena. Vi göra delta så mycket heldre, som vi finne ett glädjande tecken deruti, att äfven den arbetande klassen börjar läsa, tänka och göra sig underrättad om sådant, som hör till de allmänna ärendernes behandling och är af vigt för dem sjelfva och för det hela. Man har under föregående tider ofta velat bestrida både lämpligheten och rättigheten för arbetare att rikta sin omtanka åt detta håll, utan att besinna, att de i stället borde på allt sätt uppmuntras; helst då ingen kan betvifla att ordning, sedlighet, nykterhet och andra enskilda goda egenskaper kraftigt befordras på samma gång, som arbetaren äfven på denna väg får en sysselsättning för själen och, så att säga, ett andeligt intresse att sträfva för, d. v. s. något AA År RARP PT AT sn ARA mm ss oo 20 Av Mm OS mm mr mm LD OA ——— mm my VO HH Ä mm a ö hm mm a. OA AA kH Mm Mm am mi. L.A AL Arm ma ms a9oh re mm a om AA LONA AA TA Fm vm. cc HK RS tt I ua