Aftonbladet – 10 juni 1848, sida 3

underrättelser om dess konstruktion och segling torde sannolikt äga ett allmännare intresse, och meddelas bär, efter London illustrated News,, der fartyget äfven finnes afbildadt i ett väl gjordt träsnitt. Dsjonken Keying håller 460 engelska fot i längd, 53 i sin största bredd, och kölrummets djup är 46. fot. Dess drägtighet är emellan 700 och 800 tons (350 till 400 läster). Den är byggd af ypperligt teakträ och har tre master af jernträ; den största af en enda stam, om 90 fots längd och 40 fots tjocklek vid däcket. En egenhet för detta fartyg är den follkomliga frånvaron af rår och Vanter. Seglen — 3 fockar — bestå af starka mattor med borisontelt inväfda bambusspröt på hvar tredje fot, nedifrån uppåt räknadt. Hvartdera upphissas med ett enda tåg af såckerrörsrotskott, ofantligt starkt. Tre ovanligt stora ankaren, af jernträ, med flätade kablar af såckerrörsrotskott, betrygga dsjonkens säkerhet när den ligger qvar i bamn eller på redd; ett roder, af särdeles egen konstruktion, styr den under farten. Äfven till detta är icke någon metall använd; det fasthålles endast medelst två starka tåg; två andra gå från dess undra kant på begge sidor långsåt kölen, och äro med sina andra ändar fästade på ömse sidor om bogen. Rodret väger öfver 7 tons, och kan med tillbjelp af ett par vindspel upphissas på akterspegeln. Det märkvärdigaste 1 bela konstruktionen, och som äfven öfverraskar vid första anblicken, är bogens och akterkastel!lets ovanliga höjd; den förra stiger 50 fot öfver vattenytan, det sednare 45 fot. Efter kinesisk sed är bogen utsirad med ett par ofantliga ögon, på det att dsjopken må hitta vägen öfver hafvet. Innan och utan är detta fartyg brokigt utmåladt; siraterna, likasom allt annat, stå i den fullkomligaste motsats emot hvad alla andra nationer bruka. Dsjonken blef i Canton inköpt i Augusti 1846 af några engelska spekulanter, som likväl hade stora svårigheter att uppgöra handeln, emedan kinesiska lagarne stadga lifsstraff för allförsäljning af inhemska farkoster åt främlingar. Det blef alltså nödvändigt att förhemliga Keyings bestämmelse, tills fartyget hunnit utlöpa; köparne måste äfven förkläda sig på flerfaldigt vis för att kunna komma in i landet och afsluta köpet. Den 6 December 13846 anträdde Keying sin färd från Hongkong, med en besättning af 30 kineser och 12 engelsmän. En mandarin af hög rang medföljde äfven såsom passagerare. Efter en temligen gynnsam fart, kringseglades Goda hoppsudden den 34 Mars 4847; på höjden deraf hade dsjonken satt kämpa mot en af de der så vanliga och ofta så clycksbringande orkanerna; men så väl då, som vid alla andra tillfällen, visade Keying sig vara ett förträffligt skepp, lika — om ej mera — härdigt emot storm och sjö, som fartyg af europeiskt byggnadssätt. Den 147 April up nåddes S:t Helena, hvarifrån kosan ställdes rakt på London; men genom vidriga Vindar och strömmar bragtes det ur sin kurs och kastades åt Amerika. Som vatten och proviant i detsamma begynte tryta, och menskapet röjde ett missnöje, som var nära att utbryta i myteri, så fann kaptenen, m:r Kel!et, rådligast att söka en rordamerikensk hamn; man inlopp till Newyork. Här helsades dsjonken med flaggning och kanonsalut af alla skepp i bamnen, och Newyorks invånare strömmade i massor till det kinesiska fartyget, som i de första dagarne hade 7till 8000 besökande ombord dagligen. Äfven Boston anlopps, och derifrån afseglade Keying den 23 Febr. 4848. Den 15 Mars kastades ankar i S:t Aubins Bay, på ön Jersey; alltså efter 21 dygns resa — en kort tid, äfven för seglande amerikanska pakettfartyg. På färden öfver Atlantiska oceanen hade fartyget åter bepröfvats af stormar. Till Gravesend snlände det den 97 Mörs, och undergick der en fullständig kinesisk nymålning, för att kupna visa sig i all sin ståt för Londonsbosrna. — UTLÄNDSK LITTERATUR. Ett lofordadt arbete och som, enligt recensionerna, synes vara mycket interessapt, kallas: Södra Australien : dess fördelar och hjelpkällor, eller en beskrifoing på denna koloni, och handbok för emigranter, af George Blakinston Wilkinsonp. Författeren har under 7 års vistelse i Södra Australiens koloni antecknat noggranna iakttagelser öfver jordbrukarens utsigter, alla dess göromål och behofver, äfvensom öfver grufdriften cch manufakturerna i denna blomstrande koloni. Den innehåller dessutom en fullständig undervisning om hvad en emigrant har att göra och hvad ban behöfver taga med sig, o. s. V. Författaren säger, i sin bok, att det hvarpå man mest lider brist uti det landet är arbetare vid jordbruket, samt, efter upptäckten af Södra Australiens stora mineralrikedom, gru!brytare. Det är märkligt att alla resebeskrifningar och tidpingar i Australiep sålunda klega öfver brist på folk, medan man i Europa jemrar sig öfver motsatsen, neml.: för öfverbefolkningen. Rättelse: I gårdagens Aftonblad, sid. 4 spalt 4, raden 20 och 56 nedifrån, står: utom — läs: utan. I thorsdagsbladet, sid. 2, spalt 4, rad. 61 nedifrån, står: testern — läs: venstra sidan.