Aftonbladet – 7 juni 1848, sida 2

OM PRYGELSTRAFFET INOM ARMEEN. Ibland de handlingar, som särdeles utmärka lenna riksdags karskter, kan man citera frå;en om prygelstraffeis afskaffande inom armåen, ivarföre vi anse Lagoch Ekonomiutskottens atlåtsnde bär förtjens intagas: Hos höglofl. Ridderskapet och Adeln har, uti ingifvet memorial, som blifvit till Lagutskottet remitjeradt, herr von Knoriing, B.G. K., anmärkt nödvändigheten deraf, att den inom krigsmakten brukiga prygelbestraffaingen varder afskeffad, destohelre, fom detta straffsätt, hvilket allt mer och mer erkändes vara en föråldrad lemning från fordna tier, lätteligen gåfve anledning till missbruk samt dessutom motverkade den hederskänsla, som borde förutsättas hos fäderneslandets försvarare, af hvilsa ;n stor del, nemligen beväringsmanskapet, icke eler för all sin tid är egnad åt krigstjenst. Med föranledande häraf och ehuru, såsom motlcnären anmärkt, det visserligen vore att hoppas, att den kommitte, hvilken blifvit nedsatt för utarbetande af förslag till ny krigslag, isammanhang härmed skulle fästa behörigt afseende äfven å detta ämne, har motionären, under ovissheten om hvad i nämnde hänseende kunde vara föreslaget, hemställt, att en underdånig önskan om upphörande af ifrågavarande bestraffningssätt måtte af Rikets Ständer till Kongl. Mej:t i underdånighet frambäras. Lagutskottet har, för behandling af denna fråga, sammanträdt med allmänna besvärsoch ekonomiutskottet; och-då, enligt hvad motionären uppgifvit samt af utskotten kändt är, krigssrtiklarne för närvarande äro under omarbetning af en för sådant ändamål tillsatt kommitt samt desse kommitterade, derest prygelbestraffningen, utan skada för krigsdisciplinen anses kunna afskaffas, icke lära underåta, att uti det förslag till ny krigslag, som af dem kommer att afgifvss, härutinnan tillvägabringa nölig förändring, få utskotten, som vid sådant förhålsnde ansett den af motionären föreslagna åtgärd mindre lämplig, vördsamt hemställa: att motionen icke må till någon åtgärd föraneda. U:skottet her, såsom mam ser, afstyrkt motionen. Skölet är att en koxmitte är nedsatt för krigsartiklarnes omesrbetning. Ar då deita satt skäl? Hede sådant hindrat utskottet att tillkännagifva en opinion i frågan, och är ej saken nog vigtig för ett land, hvars försvarsstyrka dessutom till en stor del utgöres af beväring, för att hafva förtjent en undersökning och on fravaställning från representationens sida. Hade icke en såden så mycket mera varit påkallad, då rean vet, att prygelstraffat är afskafadt i flera andra länders sri-r; då humanieten gör sig gällande så, att men söker afskeffa :fllctiva siraff till och med för brott enot mMmissgerningsbalken cch af nesbg natur? H:r man vidare glömt, att motioner äfven här förut varit väckta om prygelstraffets afskaff.nde och vunnit sympeithi, samt att förhoppningar cke otydligt blifvit förespeglade att afseende lerå skulle fistas, men att deita, liksom så seycket annat, blifvit tillbekaskjutet i ovisshetens toma2 rymd? I vår tanka hade det varit vida bättre och måhända enligare med förhållandernas sanna beskaffenhet, om utskottet sagt, att som en kommitt är necealt till krigsartiklarnes omarbetande, men det synes ganska ovisst, huruvida denna kommitt är sinnad att föreslå prygelstraffets afskaffande, så anser utskottet angeläget att R:kets Ständer uttala sin tanka i detta ärende till Konungen. Men detta är icke första gången och blir sannolikt ej heller den sista, då frågor om den anskildeindividens rätt och en mildare lagstiltnings fordringar bortdö eller förqväfvas under det tunga arbetsmachineri, hvari våra representativa former röra sig, och med den anda,snarare af reaktion än af fromskridande, som synes uppenbara sig så snart fråga uppsiår om disciplinariska förhållanden; med det märkbara sträfvande som råder, att öka förmanskapets maktfullkomlighet och godtycke, samt att afsluta vissa kaster inom särskilda reglementariska förhållanden, vore det icke underligt, om man begagnade sig af siändernas åtminstone skenbara likgiltighet för att undvika en reform i detta och flera dylika hänseenden, utan att gifva akt på tidsandan eller med trots emot densamma.