Aftonbladet – 7 juni 1848, sida 1

nvbiKe!, II0UlUp iCeradti INCU tv uvSt vv LUSvy om de voro till antalet, skulle göra åtmiusione 30,000 danskar, som de endast för sin det nedsjort; jag her aldrig förr hört sådana mun jelar. Men om man lemnar skrytet å sido, så kan det i ajli fall ej nekas, att syzsnerligen i ich owkrin Hasburg, såsom granns med HolIsiein, exis erar -n stor patriotisk häntore s för d-n tyska saken emot Danmark, och hvilken lafven verkst en icke obetydligt saed nnesI tamning mo: sv-nsksrne. Mången och synnerigen memge mn har nemligev, enligt hvad j:g funnit af s-mial, kommit fast i dea mbt ingen, ati sv-n karne hata tyskarne, och dz det nu ieke beböfves mycket för att reta Swienay far man höra ratt ampra utlåtelser emot Oss. Deita altt synes egentligen bäcröref evt misstag Om naturen af de sednaste opie:Oon-yt:ringarne i Sverige enom sub:kriptioner och de swuderandes -ons-rter i Stockholm, hvilket allt väl härroct af sympathi för danszsarne, men icke dertöre a! hat t.ll tyskarne. Imedlertid söker man, enligt hvad det förekom mig i Hamburg, ati visa ett stort förakt för danskarna i anseende till deras hastiga reträtt för preussarne; och det omtalas, såsom en fullkomligt afgjord sak, att om Sverige skickar 45.000 man på krigsteatern, så skola tyskarna genast öka sin styrka med 50,000, utöfvar den nuvarande. Jag nämner detta, utan att inläta mig i något omdöme, buruvida tyskarpa må vara i stånd att uppfylla detta löfte; men att saken är populär kan ingen, efter några dagars vistande i Tyskland, betvifla. Det märkvärdigaste är, att då man kommer att tala om slefe vigska frågan och vill tillerkänna Danmark rätt att I bestämma öfver Slesvigs institutioner, på gruod af 1720 års traktat, så är det för tyskarne alldetes som om man vore ifrån vettet. De råka genast i påse sion och mena, att man vill försvara godtyckets och l våldets sak, emot folkens rätt, o. s. v. Det är olyckligt när det kommit så långt i afseende på en siridsfråga, ör hvilken man gripit till vap n, att båda parterna äro i sin själs innersta öfvertygade aw de strida för en rättfärdig sak; de kunna då vars färdiga att, för det godas skull, slå ibjel hvarendra till sista man. I måndags afton såg jag hamburgska nationalgardet återkomma från sin exercis. Denna trupp är i sanning ganska vacker; alla äro väl klädda och ekiperade i sina munderingar, till ett antal af omkring 42,000; och man skulle knappt tro, att ett antal af tyska köpmän och handtverkare kunde röra sig och manövrera så väl, som de göra. Jag kunde icke egentligen se någon skillnad på dem och preussiska, eller våra egoa gardesbataljoner. Dessa nationalgarder välja sjelfva sina officerare, för det mesta bland börsens ledamöter; och desse, som på f. m. sitta öfver sina böcker med pennan bakom örat, eller göre i kaffe, socker och andra varor, hafva på eftermiddagen en rätt krigisk hållning framför kompaniet, eller till häst i spetsen för en bataljon. I Hamburg tycktes .man för öfrigt någorlunda lugnt betrakta den närvarande ställningen i det öfriga Tyskland. Hamburgaren har sin republikanska statsförfattning, den han i allt fall hoppas få behålla; likväl råder bär alla dagar det mest spända interesse vid posternas ankomst från alla orter; bref läsas högt i grupper i gathörnen, och man läser om detsamma ånyo i tidningarna; hvarje eftermiddag är det under namnet Alsterpaviljongen kända kaflet mer än någonsin belägradt, o. 8. V. Här i Berlin är ställningen rätt obehoglig och Preussens aspekter synas ingenting mindre än lysande. Nationalgardet här uppgår väl till öfver 30,000 man; kanske jag till och med uppgifver för litet; men hvilken skillnad emot det Hamburgska! — För det första ser man knappt en enda uniform, utan endast plåtar fästade på de runda hattarna, för att tillkännagifva kompaninumret, För det andra deltager icke den högre bourgeoisien deri, och icke heller adeln; de hafva förmodligen haft den oklokheten att anse sig för förnäma dertill, men detta gör nu att hela kåren förnämligast består af arbetsklassen, som har fått makten i sina händer, utan att veta hvad bruk den sjelf vill göra deraf, så att man hvilken dag som helst kan hafva att befara dess missbrukande. Under de hittills förflutna två månaderna har väl ingenting vådligt inträffat härstädes; men detta är obegripligt nog, då tyskarne ieke förut haft tryckfrihet, och massans politiska bildning befianer sig på en vida lägre ståndpunkt än i Frankrike, der den personliga jemlikheten dessutom varit mera erkänd allt sedan den första revoutionen. I Tyskland hafva klasserna varit vida mer åtskiljda, och konungen i Preussen har på de ista åren gjort allt hvad ban kunnat för att gynna medeltidens. grundsatser i afseende på adelns återtällande, m. m;: hvilket måste splittra samhället i vå hälfter, med inbördes hat. Öfver bufsud visar ig friheten här i Berlin nu i. en föga intogande kepnad. Den synes:vara en oäkta syster... tll. den om Frankrike framfödt, och hvilken efter 3 månaler redan tyckes lofva att blifva ett välartadt barn, lå man deremot kunde tro, att den tyska systern mmades med vårt svenska bränvin. Man ser icke mer en soldat i staden; alla poster ro besstia med beväpnadt arbetsfolk; hvarje afton amlas 45till 20,000 personer i den stora alleen unter den Linden, der de harangeras af..demosteer ofta af en ganska låg bildningsgrad och. tvetyig karakter. Längre fram på afionen återkomma e stundom och göra kattmusik, samt hafva till och red i frihetens namn utslsgit fönsterrutor hos kryddramhandjare, som haft den djerfheten att, till tjenst ör kunderna, öppna sina bodar på söndagen. Detta ynes icke olikt Marstumultet i Stockholm, och är ngefär lika logiskt. — Jag hade så när glömt omämna, att man äfven ser på gatorna ett antal af Anske 3å 4000, om. 44till 46 års ålder, med redskyggade svarta eller grå hattar i. gammal tysk son, och försedda med svarta eller kulörta fjädrar, att man med allt skäl kan tillägga bärarne deraf Inamnet ungtuppar. Dessa bjeltar: äro vidare omordade med sablar, hvilka de låta släpa och slamra I gatorna. Buliret af dessa sablar är utan tvifvel rligare än eggen. N I går morse, kl. !V, 3, smattrade trumpeter, och umhvirfisr hördes genom alla gator; det var ett sen, såsom i en med storm intagen stad. Från erje hus såg man pationalgarde komma utsprinnde med vapen, och innan kl. 5 på morgonen ro 25000 man samlade på sina platser; alla. fråde efter orsaken till bullret. Först omkring kl. ö m man för att säga dem, att: alltsammans var . misstag. Hvar och en glick.då hem, för att Åhända samma afton, eller morgonen derpå, börja mma nöje ånyo. Sådant blindt allarm -lär flere nger hafva inträffat.Många tro att det uppväes enkom för att-trötta borgrarne; men meningar äro olika om ursprunget. En del säga, att de mmer från kommunister och sådane som enda ska plundring och delning, samt affärernas ruineide, utan att tänka på att lidandet derefi en r hufvudstad som Berlin, hvars befolk g till en AR mmQQR RK RA FF