Article Image
nee. har emottagit en msänd uppsats, imne attande anmärkningar mot åtskilligs oordningar nom postverket, hvaraf vi meddela följande: Vid Stockholmspostens ankomst till Malmköpings vostkontor den 24 dennes saknades vid väskans öppvande alla bref och tidningar från kufvudstaden; lågot poströfveri omtalas icke egt rum, och man an således icke förklara händelsen tillkommen anworlunda än genom slarf vid postens expedierande, intingen i Stockholm, Södertelje ell r Mariefred. — Man kan lätt föreställa sig den känsla af förskräcelse, blandad med harm, som intog landsortskorrepondenter, då vid öppnandet af den alltid efterängtade postväskan deruti fanns en liten pappersapp med påskrift: Någon stockholmspost är i dag cke ankommen,. En avis, i sanning lika lakonisk som oroande så till form som innehåll. Imedlertid öranleder denna händelse till den ingalunda öfverIrifna önskan, att de korrespondenter, som nu sakna ina bref, erhålla bestämd upplysning om hvilken om vållat ifrågavarande tilldragelse, på det de, som affärseller fatalieväg fått vidkännas obehag, måtte feta mot hvem de ega anställa rekonventionpstalan, medan upphofsmannen, äfven om han icke undgår läpst från poststyrelsens sida, ändock icke kan vsra efriad från juridiskt ansvar för de olägenheter, om för enskilde häraf kunna vara uppkomne. Hela verlden undrar och korrespondenter i trakten kring Malmköping undra aldramest huru vederbörande komma att behandla saken? — Det vore visst tiliälle att orda vidlyftigt häröfver, men då man käner kongl. öfverpostdirektörs-embetets ordningssinne, ar man för afgjordt, att öfversaende här icke får komma i fråga. I alla fall har man alltid tillfället ippet att återvända till ämnet. a (Insändt.) Annu något litet om Medborgare-gardet. En insändare i lördagens ÅAftonblad har satt i råga hvarför S:ockholmsboerne petitionera om billandet af ett sådant, hvarför de icke på egen hand örja exercera, och frågar hvem som är nog djerf tt våga sätta i fråga om sådant är tillåtetv. Hr Civis yckes verkligen vara en fremling, om icke i Israel, ikväl i fäderneslandet, som alls icke vet hur det örhåller sig der. Han tror, att den styrelse, som godkänt det hinder auktoriteterna lagt för några versoner att sammanträda och öfverlägga om en insökning till regeringen, skulle tillåta hufvudstalens innevånare att samlas, försedde med vapen, och tva sig i dem? Han vet då icke, ätt statens eller tadens styrelse, mån känner ej med visshet hvilendera, men myndigheterna med ett ord, icke ens illäto en sammankomst för att rådpläga om sjelfva petitionens uppställning och undertecknande, att sålant endast medgafs att få ske på ett par boklådor, och först då man börjat petitionen med en tacksäselse för de: vidtagna visa och lämpliga åtgärderna ill lugnets återställande, ehuru det var tydligt, att m man verkligen ansett dessa åtgärder visa och ämpliga, ingen menniska tänkt på att bilda ett nedborgaregsrde, hvars hufvudföremål just måste vara Itt söka afböja en så dyrköpt vishet och lämplighet. ins. tycks alls icke veta, att Konungen idet nya örslaget till regeringsform uttryckligen förbehållit ig lagstiftande makt i hvad som rörer grunderna ör allmänna inrättningar af alla slag, och. att det åledes icke lärer vara bans mening att efterskänka lenna makt vid frågan om en väpnad styrkas billande. Ins. säger, att här finns ett jägareförbund. ja, tillkommet med vederbörlig auktorisation, och vari hr öfverståthållaren är ordförande. Och detta ålunga sjelfbildade medborgaregerde hvad skulle iet göra? Förmodligen samlas för att stilla ett ippkommet gatu-oväsende, i fall ett sådant än en sång kunde låta höra af sig? Nej, då äfventyrade let att bli nedhugget af kavalleri-chocer eller nedkjutet af infanteriets gevär. Sådånt hände, efter hvad polisundersökningarpe utvisa, den 48 och 49 Vars, flera fredlige, obeväpoade medborgare och många af polisens egna tjenstemän. Hur mycket ner då en trupp, som verkligen bar vapen, men bar lem utan vederbörligt tillstånd. — Hvad Ciris dermot kan hafva rätt i, är den slarphet, hvarför han veskyl:er Stockhbolmsboerne. Vedeitörands äro likäl nu flitigt sysselsatta med att st a strängarna, ch när stämningen blir färdig, ctva de väl ljud från 8g.

6 juni 1848, sida 3

Thumbnail