Aftonbladet – 5 juni 1848, sida 2

KRIGET OCH DEN DANSK-SLESVIGSKA FRAGAN. Den betömde professor Shouw i Köpenhamn har skrifvit en artikel i oFädrelandet för i Tisdags, som innehåller några yttringar, hvilka sannolikt äro ett uttryck af den rådande toner i Danmark och derföre, men också icke mindre för deras eget innehåll, förtjena att följas med uppmärksamhet, emedan de synas innefatta alltför starka fordringer. Professorn talar om en nyligen utkommen fransysk skrift angående Sleswigska frågan, och hvilken han i det hela mycket berömmer, men tillägger dervid följande: Det hedder i Slutningen, at de Danske forlange og önske, at de store Magter, Frankrig, Rusland og England, skulle danne en Congres til Stridens Afgjörelse, at disse Magter skulle forpligte (altsaa vel, i fornödent Fald, tvinge) de Stridende til at nedIegge Vaben, altsaa forelöbigen til at slutte en Vaabenstilstand. Herimod troer jeg nu vist, at vi Danske meget sterkt maa erklere os. Om vi kunne eller bör slutte Vaabenstilstand, er Noget, Ingen bedre kan bedömme end vi selv, og det vilde vere et utaaleligt Indgreb i vor Frihed, om man vilde nöde os dertil. Det er saaledes f. Ex. klart, at vi ikke kunne vare tjente med en Vaabenstilstand, saalenge ikke Slesvig er i vor besiddelse, og som Sagerne staae i dette Öieblik vilde en Vaabenstilstand uden Tvivl kun gavne Fjenden, der blev fri for dem nuverende Standsning i hans Skibsfart og Handel Man kan, med nok saa gode Tanker om Stormagternes gode Villie, vere uvis om, hvorvidt de rigtigen opfatte Danmarks Stilling, og derhos ikke lade egen Interesse, (navnlig med Hensyn til deres egen Handel og Skibsfart) have, om end maaskee ubevidst, Indflydelse på Afgjörelsen. Dernest vil Forfatteren paa de Danskes Vegne underkaste vor Strid med Tydskerne en Voldgiftskjendelse (skiljedom ?) af Stormagterne. .Ogsaa herimod maae vi paå det Sterkeste forvare os. Vi forlange og önske meget, at vore Garanter for Slesvig ville opfylde deres forpligtelser; vi önske navnligen inderligen, at vore Skandinaviske Brödre ville staae os bl i Kampen mod Germanerne; men vi ville ikke, at Stormagterne skulle ved en Kjendelse afgjöre Sagen; thi selv om vi fuldkomment kunde stole paa, at ikke egne Interesser kunde gjöre sig gjeldende hos dem, saa kunde vi ikke vere overbeviste om, at de fuldkomment rigtigt ville indsee en Sag, sem ved tydske Sophisterier og Usandheder er bleven gjort saa indviklet; og vi kunne ikke vide, om de, maaskee med gunstigt Sindelag mod Danmark, kunne knytte betingelser til dommen, som vi Danske aldeles ikke kunne vere tjente med. Stormagterne kunne f. Ex. troe, at den bedste Lösning af Knuden vilde vare, at gennemföre den ulykkelige Helstatstanke. Detta korta stycke synes serdeles egnadtattsprida ljus öfver Danskarnas åsigt af hela frågans närvarande ståndpunkt. Professor Schouw säger att Danskarne icke kunna vara tjepte med ett vapenstillestånd, sålänge Danmark icke är i besittning af Slesvig. Häruti tro Vi att han bar alldeles orätt. Hufvudfrågan är ju att afgöra, om Danskarne hafva rätt att inkorporera med sig hela Slesvig, eller större eller mindre del daraf, eller om det skall utgöra ett med Holstein under samma vilkor som förut. Det rätta måste då otvifvelaktigt vara att Slesvig utrymmes både af Tyska och Danska krigsmakten, till dess saken genom bemedling blir afgjord. I den citerade fransyska skriften förekommer också icke ordet stillestånd, utan orden: mefbtre å bas les armes, hvilket väl måste innebära ett sådant utrymmande från båda sidor. Konungens af Danmark suveränitet såsom Hertig af Slesvig har ju icke blifvit förnekad. Vidare finner man Du genom professor Schouw bekräftad den förut yttrade förmodan, att Danskarne icke vilja underkasta sig någon skiljedom. Hr professorn tyckes helt öppet och naift tillkännagifra hvad som utgör den innersta tankan; nemligen ingenting mindre, än att de stora makterna skulle antaga på förhand såsom en afgjord sak, att Danskarne bafva rätt i allo, och att de skulle uppfylla sin förpligtelse såsom garantier. Men i synnerhet önska vi innerligen, säger professorn, paft