På sådant sätt har det förhållande uppsåt! att organisationen af hufvudstatens magistrat polis och fattigvård; förblifvit stationära unde mer än en generatioz, om man. i, afseende p det förstnämnda: undantager den obetydliga re formen af kämnersrätterna ; och ssamma anmärk ning kan äfven: till en viss grad görss:angåend uppfostringsväsendet. Alla dessa äro likväl, ia gen lär neka det, i hög grad i b.hof af för bättring. Ett vigtigt och nödvändigt åliggande för re zeringen synes således vara att nu, då ett om byte af öfverståthållare förestår, i främsta rum met befria denne embetsman ifrån en bop si dane specialbestyr, som lika väl kunna sköta af andra hederliga och dugliga personer. At åstadkomma en sådan reform, vore ett värdig lärospån för den nya ministeren, för att ida g2lägga sin organisitionsförmåga, Alt det i all fall icke kan evigt fortfara såsom nu, är ögon skenligt. Imedlertid blifver; nästföljande utnämnin af öfverståthållere i alla händelser af stor be tydenhet, i synnerhet sora bans medverken til en förändring af ifrågavarande beskaffenhet sin nolikt erfordras. Vi hafva bört 3 persone nämnas, såsom varande i fråga, nemligen nuva rande landtmarskalken grefve Henning Hamil ton, hr ;hofstalimöstaren Braunerhjslm och kb landshöfdingen Akerman. Det förekommer os som om ingendera af dessa män skulle var serdeles lyckligt vald. Hr Åkerman har vä både juridisk och administrativ rutin, men v tvifla att tan eger den helsa och vigör, son fordras för en så ytterst trägen befattning. Di båda andra bherrarne bafva hittills frzmgätt p den ban2, som mean kallar hof-ägen; och sägs dessutom vara personligen omfattade med myc ken nåd och venskap af Hans M:j:t Konungen men ingendera har, 0s3 veterligen, bittills up penbsrat sig. såsom organisatör, eburu det säge art hr Braunerbjelm skall visat en berömvär talang i förvaliningen af landtegendomar, hvil ket visserligen icke är att förakta. Båda anse des utom bekänna sig till starkt konservativ åsigter i politikep. Det må lemnas derhän hu ruvida de, under sådana förtållanden, skull kunna tillfredsställa de fördringar, som ma under nirvararde period biliigtvis kan hafva p en blifvande öfverståthållare.