hela sin förtröstan, sedan de sjelive ingenting kunna uträtta. Vi: klandre::-ingalunda denna längtan hos den danska pressen; den är dessutom helt naturlig på grund af svenska regeringens yttrande. i den bekanta noten, under de förhållanden hvari sakerna då stodo. Vi -anmärke-blott; att den vexel, som våra grannar bär draga på verkningarna af Sveriges bistånd, kan blifva ganska dyr-både för den ena och den andra, innan slutliga valutan utfaller. i Om nemligen Danmark icke litar tillräckligt på rättvisan af sin sak, på denna rättvisas moraliska makt hos kabinetterna och på Slesvigska folket sjelf, för att våga öfverlemna afgörandet helt och hållet åt en kompromiss; om den rådande meningen i Danmark, intagen. af samma yfverborna anda, som vi sett .hos de. unga skandinaverna här, tror sig om stt kunna sätta: hårdt emot-hårdt; blott Sverige kommer med i spelet; : om slutligen denna mening skulle delas äfven på högsta ort härstädes, så frukta vi, att man kan irra sig och att de bedröfligaste följder .kunna. uppstå. Vi sågo för ett par dagar sedan i ett bref från Köpenhamn ett utdrag af ett annat bre? ifrån en berömd dansk officer, som befinner :sig. .på krigsteatern, till en af sina intimaste vänner, hvaruti den förre yttrar: Vi äro alla villiga att dö för vår pligt och fäderneslandet; den enda sorgliga tankan är, att vi tilläfventyrs uppoffra oss, utan att någonting för Danmarks sak dermed uträttas.. Det är godt att hafva att vänta hjelp af svenskarna; men om icke mer än 135,000 man komma, .så kunna tyskarna på sina jernvägar inom få dagar framföra så stora stridskrafter, att vi ändå blifva blott 4 emot 3 i antal. Modet gör visst obegripliga ting, men af soldaten i ledet får man icke vänta att modet skall vara lika, om han en gång blifvit slagen och måste slitacondt en längre tid.n Man ser här, att dena danska militären tagit för afgjordt, att de svenska tropparna skola agera offensivt, gemensamt med de danska. Likväl kan detta nu icke komma att ega rum, enligt svenska regeringens förklaring. Det är naturligtvis svårt att yttra ett tillförlitligt omdöme i en fråga sådan som denna; då man icke vet på hvad punkt sakerna för ögonblicket befinna sig; men nog vill det synas, enligt hvad nyss blifvit framstäldt, att det för närvarande mycket beror på Sverige, huruvida krigstillståndet skall upphöra, eller ännu för en obestämd tid förlängas. Märkvärdigt nog är i detta hänseende också, i fall en traktat mellan Sverige och Danmark är afslutad, hvilken på det närmaste måste angå dessa förbållanden, att dess innehåll icke skall kunna blifva bekant för svenska allmänheten. AÅtt de öfriga kabinetterna icke sakna kunskap om detta innehåll, kan man väl taga för temligen afgjordt; det är således rikets ständer och nationen, hvilka nyligen släppt till de 2 millionerna, som icke äro värdiga ett sådant meddelande. Så långt hafva vi framskridit sedan de gamla systemernas tider! — — En särskild omständighet, hvarföre man har allt skäl att önska så snar fred som öjligt, är att betydliga order på jernskeppningar ingått hit till: Stockholm från tyska orter, men hvilka icke kunna expedieras, emedan Hamburgerbus, af fruktan att lasterna, såsom tillhörande tyske egare, komma att blifva uppbringade; icke våga att acceptera de trattor som skulle dragas för dessa skeppningar. Vid den stagnation, som exporten äfven till Frankrike och England nu är underkastad, vore det väl om åtminstone icke de order som kunna bekommas blefve omöjliga att verkställa, genom ett onödigt förlängande af krigstillståndet. — Detta är i allt fall en mindre konsideration; men vigtigast är, att vederbörande icke måtte så djupt låta insnärja Sverige uti Danmarks sak, att våra krigare skola behöfva att slagtas utan någon egentlig fromma eller ära för fäderneslandet. Det kan väl hända att vi begå någon orättvisa mot regeringen uti de farhågor och betänkligheter, som här blifvit uppkastade. I sådant fall tå vi förklara, att detta icke sker med afsigt, men ovissheten föder farhågor; och vi måste tillstå, att vissa omständigheter synts oss egnade att väcka tvifvelsmål, huruvida man icke är i begrepp att taga ett steg längre än som är rådligt och in på en väg, hvarifrån återgången kan blifva ganska svår. Vi påminna oss också vid detta tillfälle ett uttryck på riddarhuset af en bland Konungens rådgifvare, när frågan om de två millionerna der förevar; han sade nemligen: att Sverige aldrig varit vant att räkna antalet. af sina fiender, när det varit fråga om att försvara äran eller rättvisans sak. . Nu är det väl sant, att en sådan fras är ganska vacker och på sin plats i en akademisk harang, en parentation, eller till och med i ett tal till krigshären före en batalj; men, i en rådplägande församling deremot, och använd såsom argument för penningars beviljande, synnerligen då fråga icke var om att försvara eget fädernesland, anse vi det vara ibland de minst lyckliga som kunde användas. Skall man nu antaga att den ifrågavarande höge embetsmannens yttrande utgjorde en slags resumå af hela konseljens tanka, hvilket icke är esannolikt, då det framträdde vid ett så högtidligt tillfälle, och att sålunda beslutet från regeringens sida förnämligast hvilar på ridderlighetens: och poesiens grund, men icke på beräkning af de materiella: krafterna, så saknas väl icke anledningar -till de uttryekta farhågorna om möjligheten af ett förhastande. ——— til — Tuss has tiaen sänsAm Ab art att Hav tiIt