— Då Hans Maj:s Konungen nu reser ned till armåen i Skåne och dervid förmodligen mötes af den underrättelsen, att den tyska hären, som stå under: general Wrangels befäl, dragit sig tillbaka ur Jutland, bör man hoppas och förmoda iatt någon anledning till svenska truppernas deltagande. i Danmarks strid om Slesvig-Holstein icke vidare le komma i fråga. Ju mer man betraktar föreng!9j -för denna olyckliga tvist, desto mer måste man vertyga sig att det icke finnes något annat sätt at! glita densamma, än genom en fredlig kompromiss gedan Slesvigs egna innevånare fått tillfälle yttra sig 1 primärförsamlingarna och saken sedan afgöres ef scter de flesta, rösterna, eller ock. landet delas, i hän delsa. allt folket skulle vilja blifva tyskt i den en: delen, och-allt folket i den andra:delen önska at införlifvas med Danmark. Ty att Konungen af Danmark, oaktadt den entu slasm hvaraf han understödjeö, icke är i stånd at ensamt upprätthålla sina anspråk emot de krafter hvilka tyskarna sätta emot honom, har redan viså sig mer än tydligt; och krigets förlängande kan så fedes icke: tjena till annat än Danmarks.totala ut armande. Under dessa förbållanden, och då verk samma underhandlingar lära vara i: gång i Lon don, samt Preussen redan å sin sida tyckes vig Jberedvillighet att öfverlemna saken till fredlig be zomedling, är det af flere skäl både att önska oc :socihoppas, att den svenska armåen icke må beköfv Vs sgättas öfver. sjön, utan alltsammans stadna vid .et öfningsläger i Skåne. :Vi säga: af flere skäl, eme dan först och främst transporten öfver sjön fram oci tillbaka koster Detydtigt både tid och: pöngar; OC Daänmark väl vu icke lärer: hafva råd att: betalade -. sedöare; nen i synnerhet derföre alt mar tydlige kån se på tonen I tidningen Fedrelandet; att det ä hjelpen från Sversge hvarpå danskarna nu sätt