Aftonbladet – 2 juni 1848, sida 1

I öfngt utfördes hela festen 1 nära enishet med det af oss redan för längesedan omialade ceremonielet. E:t berrligt väder gynnade den. Så sllmänt ljödo ropen: lefve naticaa för samlingen! lefve republiken! att ingen mer kan betvifla det tänkesätt, som råder i afseonde vill Frankrikes nya förbållanden. Om någon gång man hörde ropen: ned med reaktionene eller ned xaed anarkien, voro de ännu ytterligare bevis på den stämning, som hos menigbeten råder, efter de försök till ordningens störande, som nyss inträffat; men sjelfva dessa rops sällspordenhet visade, att man i 2liminvhet anser sig betryggad för dylika försöks förnyande. Den 22 afsände nationalförsamlingen en mängd eotioner till i synnerhet fiaanskommit en; och då ministern Trelat begärde tre millioner tillallmänna arbetens för banden varande behof, beviljades genast den ena millionen, och frågan om de två remitterades till kommitteen. Äfven gillades den så kallade tillsattsbevilin:ngens som provisoriska regeringen för en gång siskref till nödvändiga statsutgifters bestridande. Då d 23 åter frågan om Polens befriande skulle förekomma, hade styrelsen vidtagit försigtighetsmått för lugnets bibehållande; men allmänheten visar sig alltmer öfvertygad om det olämpliga af all våldsam inblandning ifrån Frankrikes sida i polska frågan, och denna meaing har ock blifvit rådande hos nationalförsam!ingens De underrättelser franska diplomater allt sedan Mars månad lemnat, om rätta beskaffnbeten af polackarnas förhållanden, och som ?: skole vidare meddela en annan gång, äro äfven egnade att befästa denna mening. Limartineg tal utredde på ett tillfredsställande sätt denna angelägenhet, och man kan med skäl säga, att nationalförsamlingens öfverläggning derom den dagen var en fredens och ordningens seger. Den uttryekte sin opinion mot allt anfallskrig, och styrelsen visade sig beslutsam mot hvarje väpnad mellankomst i så väl polska som italienska -ngelägenheterna: i de förra, emedan sådant endast måste ske i öfverensstämmelse med Tyskland, om icke en rysk-tysk allians skall framtvingas; i den sednare, emedan Italien ej beböfver bjelp, och att den snarare skulle skada än gagna de inre förhållandenas lyckliga utveckling derstädes. Såsom tillägg till de öfriga nyheterna meddela vi följsnde KORRESPONDENS-ARTIKEL. Paris, söndagen den 22 Maj, kl. 11 f. m. Hela Paris är nu i rörelse för att fira republikens stora fest, som i dag skall ega rum. Redan kl. ä på morgonen hördes trummorna slå appell i alla delar af hufvudstaden. Före kl. 7 såg man nationalgarder, linietroppar, kavalleri och artilleri på vägen till sina samlingsplatser. De, som skola bilda den stora processionen, samlas ock på åtskilliga punkter hela vägen ut åt boulevarderna, på Concorde-platsen och öfver bron fram till deputeradekammarens palats samt quaierna deromkring. På morgonen gjorde jag en tur till Marsfältet, som har ett praktfullt utseende, kanske väl mycket i operastill Lingst efter hvarje sida af detta stora fält är upprest en raå af emblematiska pyramider, prydda med republikens symboler, och på hvilka man öfverallt läser orden: den 25 Februariv. Vid öfre ändan, som gränsar till militärskolan, är upprest em ofantlig läktare för de åskådare, som hafva.serskilda biljetter. Tillredelserna för illumination och fyrverkerier äro i största skala. Under allt detta hör man öfverallt samtalas om de farhågor, som det moderata partiet ännu hyser för någon ny våldsam demonstration. De fantastiska republikanernas sednaste försök tillintetgjordeg väl ganska lyckligt, men det låter som om man fruktade att ännu ett upplopp är att vänta, innan det kan blifva fullkomligt lugnt. Ultrarepublikanerna hafva satt ihop en egen sorts nationalförsamling, som håller sina sessioner vid Pyramidgatan, nära Tuilerierna. Någon egentlig fara har välicke detta; men det underhåller dock hos många en viss oro. Den mest fruktade chefen för detta parti, Blanqui, skrifver och publicerar dagligen bref, daterade Parig. I ett sådant tillkännager han, att han aldrig varit arresterad, men att regeringen gerna skulle vilja få fast honom, om den kunde, samt utfar i de gamla revolutionsfaktionernas stil på det häftigaste både mot Ledru Rollin, Caussidiere och några andra, hvilka man förut trodde bafva sett genom fingren med honom. Han besöker sina vänner på ljusa dagen, samt är sedd och känd af tusende. Poliseh jagar ock efter honom, och så snart den fått veta hvart han begifvit sig, omgifves huset och visiterag derefter, men han har alltid en god vän i viken, som underrättar honom härom en liten stund förut, så att han kan chappera. Måndagen den 22 Maj. Pariserfolket är i dag trött efter gårdagens stora skådespel på Marsfältet. Då detta beskrifves af alla tidningar, vill jag endast I korthet nämna, att det väsendtliga deri bestod i Nn gigantisk och verkligen vacker procession af folket, som hade ordnat sig efter sina serskilda yrken och handtverk, såsom juvelerare, guldsmeder, machinarbetare, skräddare, skomakare, målare, bokryckare, bagare, o. s. v. Medlemmarne af hvarje ke företräddes af en vagn, på hvilken fördes nåon karakteristisk sinnebild af yrket, och några af lessa vagnar pryddes af eleganta produkter af deas serskilda konstfärdighet. De flesta voro försedda ned tak, liknande en tron eller sänghimmel, från wilken nedgingo trefärgade snören eller band, som völlos af unga, hvitklädda flickor med trefärgade and inflätade i håret och bärande parasoller af Witt siden med trefärgade fransar. Alla dessa daner voro klädda mer eller mindre dyrbart, och med en smak som tillhör fransyskorna, hvilket åstadkom n ganska intagande effekt. På sjelfva Marsfältet svajade en otalig mängd af efärgade fanor och oriflammer. Truppernas lyande uniformer, isynnerhet kyrassieroch. lanciergementernas, glänste praktfullt i solskenet. Hela iltet, quaierna, broarna och de omgifvande höjerna hvimlade af den bögtidsklädda befolkningen. id åsynen af allt detta kunde man knappt tro att ågon förlägenhet existerade, 7 Artilleriet dundrade med sina kanonskott ouppörligt under hela ceremonien, som för öfrigt bestod föga annat, än Processionens defilering framför reringens och nationalförsamlingens ledamöter. EKl. ö var dagens egentliga affär slutad, men det örsta föremålet för nyfikenheten återstod ännu, mligen illuminationen och fyrverkerierna, som 10 arrangerade i den mest praktfulla skala. Den ora alleen i Elyseiska fälten erbjöd. det mest lynde skådespel man kan tänka sig. Utom en tät d af kulörta lampor på hvardera sidan, voro bär uppresta hela vägen ntåt. på 70 eller 80 alnara