Aftonbladet – 31 maj 1848, sida 3

menlösa abebok? Vet du icke,abedarius! att kom mitterade erbållit del ar detta förslag, och att öfverståthållareembetet deröfver begärt herrar kommitterades utlåtande? Desse lära dock (om jag annars är rigtigt underrättad, hvilket jag allt har mina skäl att tro mig vara) förklarat att de ej kunde taga någon befattning med petitionärernas sammankallande och hörande, då deras uppdrag inskränker sig att meddela desse Kongl. Maj:ts bifall eller afslag på petitionen. (Denna innehåller, som du kanske påminner dig, en underdånig anhållan att sjelfva få inkomma med förslag till reglemente för det blifvande medborgargardet.) Sedermera hafva vederbörande varit tysta som Egyptens prester,. VWVoilå le fait! så stå sakerna nu. Du, som fastän boende i landsorten, ändock har dina kanaler häruppe, kunde mans göra en liten påstötDing, det behöfs allt, eller hur? Dormitat interdum bonus Homerusp. Eoligt mitt förmenande var det ett stort misstag att vilja tillämpa Englands eller andra länders polisinrättoingar på våra kongl. svenska förhållanden. Polisen är utomlands en utbildad embetsinstitution med sitt eget departement och minister, med ett ord polisen har der i följe af större omfattning ett vida större anseende än hos oss. Vare detta dock långt ifråa sagdt som ett klander öfver vår polis, den kan vara bra i sitt slag, men comme il faut är den ej, det få vi komma öfverens om. AÅlt vara polisbetjent i England för tillfället bar således helt annan klang än att vara det hos os8. Det var, vi upprepa det ännu en gång, ett stort misstag, en barnslig naivet att framkomma med ett förslag sådant som öfverståthållarens. I närvarande tid dessutom tycker jag — och är cäker att du gör så med, då vi båda äro ifriga skandinaver — att, när kriget måbända nästa ögonblick står för dörren, och man kanske då behöfver och måste tillgripa anbudet af dessa mMauvais sujels (på svenska petitionärer) att väpha sig till osterlandets värn, för Skandinaviens framtida existens, det ej är rätt eller klokt att i förväg såra med ett visadt misstroende; på längden måste detta göra ett obehagligt intryck — odu, förstår mig väl? — Som sagdt är, skrif upp och gör en liten påstötning! EK.