Aftonbladet – 30 maj 1848, sida 2

ska partiets intresse. Ja, man kunde nästanjiv säga, ait det motsatta partiet, den yttersta venstra sidan, har lidit ett nederlag, som miste li göra det tvifvelaktigt, om det skall äga mod! att vidare fullfölja sitt syfte. Förberedande råd-c plägningar om val af en provisorisk presidentc hafva i går och i dag ägt rum; det republi-l! kanska partiet hade insett att dera: egentliga ll ledare, Robert Blum, svirligen skulle erhålla ll msjoritet; de hade derföre uppgifvit hans kanlf didatur och utsett till sin kandidat advokaten : v. Soiron, från Mannheim, presidenten i det upplösta femtiomannarådet. Soiron hade visat !c sig så väl fylla sin kinkiga ställning på dennal ytterst svåra post, att hans kandidatur ansågs) bafva all utsigt till framgång. Motpertiet, det konstitutionellt monarkiska, hade uppsatt mini-l stern Henrik v. Gagern såsom sin kandidat.ll För den sistnämnde talade uti de serskilda förij beredande rådplägningarne: Basserman, Dablmann och många andr2, hvaribland äfven Soiron; emot Gagern och för Soairon, talade Venedey, Blom m. fl. Kl. 40 i dag på morgonen : öppnades sessionen i Paulskyrkan; d:r Lang! förde ännu en gång ordet såsom älderspresident. Man skred härefter till val af proviso-it cisk president; de närvarsndes antal utgjorde li 396, den erforderliga sbroluta msjoriteten var! således 499; vid omröstningen befanns v. Galc gern hafva en majoritet af 305 röster. Efter verkställdt val lemnade ålderspresidenten Lang! ordförandeskapet till den utsedde provisoriska presidenten v. Gagern. l Den konstituerande nationallörs:mlingens interiraspresident, Henrik v. Gagern, öppnade! sessionen med ett helsningstal till församlin-! gen, hversf vi meddela följande utdrag: Vil bafva alt fullända det största verk, som någon-js sin blifvit anförtrodt åt tyske män. Vi skola bh utarbsta en författning för bela Tyskland. Kal4 lelsen och fulimskten dertill eraottaga wi afls nationens suveränitet (allmänt bravo). Medli förutseende af svårigheten, om ej omöjligheten, ls att genom regeringarne bringa Tysklands författning till stånd, har förparlamentet åt oss anförtrott författningens uppgörande. Tysklandls vill vera ett rike, ett folk. Detta måste ske! med alla ständers och alla regeringars samverzan. Att framkalla denna samverkan tillkommer nationalförsamlingen. Om än åsigterna : öfver många punkter kunde vara skiljaktiga, är j: dock sträfvandei till enhet allmänt. Enheten: måste nationen hafva, och vi skola veta befä-l sta densamma, srois alla både yttre och inre svårigheten. (Stormande bravo.) U.i det tel som hölls af femtiomennauiskot-l: tsts president uti sista sessionen, heter det, blsnd annat: Mean har förebrått uiskottet, från ena sidan, aft det icke gått nog långt, och! från andra siden, atg det gått för långt. Ut-I skoitet har trott sig hafva att frukta de största faror för Tysklands enhet och frihet, å enaj sidan uti en inbrytande anarki, och å andra sidan uti den befsrade reaktionen. Utskotiet bar derföre enstämmigt antagit och hållit sig vid grundsatsen, att med lika mycken bestämdbet och kraft uppirida mot dessa båda ytterligheter. Denna grundsats har utekoitet sldrig lemnat ur sigte; derigenom har det måhönda förnärmat dem, som väl högt fördöma anarkien, men i sitt inre göra sig förbeppning på (följderna af denszmana; likaledes har det mihända förnärmat dem, hvilka väl akta sig att tala om rezktion, man det oaktadt hafva reaktion till hemligt syfte. Men just deraf visar det sig att utskottet, kalladt till väktare öfver Tysklands sak, som hotas af så många faror, har förtjeet mera erkänsla än tadel, om det med största stränghet och samvetsgrannhet genomfört sin fattade grundsats. oo Wien den 49 Moj. Eoligt Ossterr. Zoit. skall det vara säkert, att friherre v. Wessemberg definitift öfversagit ledningen af utrikes ministerdepartementet. Samma tidning försäkrar, att man ända till den 49 kl. 3 e. m. alldeles icke egde någon enda trovärdig underrättelse om kejsaren, hvilken d. 48 skell hafva blifvit sedd i Kemmelbach i grefve Hoyos sällskap. Wiener morgontidninger för d. 20 innehålla också ingenting om kej arens återkomst. Den interimistiska regeringen kungör, att den med kraft och skyadsambet skall sörja för allmänna säkerheten och lugnet pända tills regeringsangelägen heterna bekomrma en annan ställning, hvilken dock hittills icke är känd, äfvensom ministe:en förklarar sig ej vara i belägenhet att meddela nöirmere uppgift om sakernas fortging och kejsarens allerhögsta uppehåll, Man ser, att deita är temligen mystiskt. Hrr Dionys P-znandy och Ladislaus Szilsy befva blifvit sände såsom regeringstullmöktige från Uagern till tyska parlamentet i Frankfurt, Deras insiruktion lyder, att fastsre sammanknyta vänskapsbanden mellan ungerska och tyska nationerna. TEALIERN. En engelsk tidninssaruktl från Rom af den 8 Moj tager Pius IX i försvar, i afseende på hans obenägenbet för en forrlig krigsförklar.ng emot Österrike, — och på temligen talande politiska skäl. Inom Österrikes länder utom Italien befisnas nemligen de rikasta katolska prestlägenheterna i hela den europeiska kristenheten; Toch öfver dem vill påtven naturligtvis icke förlora sitt inflytande, buru ifrigt ban annars må lönska att se italienska haliön befrisd ifrån ut lländskt öfvervälde. Sedan det spanska erkestif;Itet Toledo förlorat större delen af sina timliga .håfvor, står ingen katolsk prelat framom primaten af Ungern i årsinkomster; de uppskattas till 90,000 (1,080,000 rår bko). Hens palats, i Gran vid Donau, förenar medeltidens feodala ståt med förfiningen af ett modernt hof. Kar-Idinslerkebiskopen af Salzburg, Prins Schwarzenberg, är en österrikisk magnat och en af -Ikatolska kyrkans aktningsvärdaste furstar. Pri j maten af Kroasien är förnämste mannen i sitt -ltand, näst kejsaren sjelf, kåller tre regementen till sin lifvakt och lefver yppigt som en österländskmonark i sitt befästade slott vid Ågram. II Osterrike, Uogern och Böhmen ligga den rika LA