Aftonbladet – 29 maj 1848, sida 3

nan, symbolen af Skandinaviens framtida enhet. Imedlertid har blod alltför ofta rödbestänkt våra monarkiers historia och vår stam blifvit eggad att kämpa mot sig sjelf genom en tyranns brott, såsom Christian II. Må minnet häraf utplånas ur folkets hjertan, och de tre korsens symboliska färger, liksom vår nordiska stjernehimmels färger, lyfta våra andar till tro på folkens framtida bestämmelse.n Just då namnet Mazzini nämndes, hade Dolores, Horatio, Alvsrez och Robert Walker gått upp till de båda kaptenerna, och tycktes mer än någonsin bekymrade rörande utgången af det märkliga sammanträffandet. Det är att beklaga, att skonerten icke är oss en mil närmare, sade Robert; det blir honom omöjligt att hinna oss före kuttern.p Jen, svarade Hinango; och lika litet blir han i stånd att anfalla kuttern, innan han hinner o0ss.n Jeg ser det väl. Dess befälhafvare säges vara an italiensk bandit, fortsatte Robert med ett ironiskt småleende; han måste vara en beryktad man. De österrikiska tidningarna kalla alla italienska patrioter banditer, utan hänsigt till huru hög deras sam hällsställning är. Barigaldi, fom förer befälet ifver denna skorert, är visserligen en såsom rebell ill döden dömd italienare; men han är en gentleman, som fordom rörde sig i den stora verlden, mycket som någon hofman i Modena eller Toscanar, svarade Hinango. Dolores betraktade uppmärksamt flaggan på stormasten. Den bestod af tre mörkblå ränder, billande en yta, i hvars midt var en guldgul stjerna, omgifven af en oval ljusblå ring, som nära fyllde ceptralrandens bredd. ) Hinargo afbröt nu sitt samtal med Robert Walker, och såg med ett uttryck af inre rörelse på Doorer, och derpå på flaggan. Må jag fråga eller gissen, cade Dolores, afbryande ögonblickets tystnad, må jag gissa, hvad slags lagga detta är — hvad denna symbol betyder ? Ni anar det, sade Hinango, seende med deltagande i Dolores ögon och hjerta. (Forts.) ) Denna symbol var, jemte sndra, ingraversad i den signetring, som det unga Italiens kommitte i London sände sin andlige bundsförvandt De Lammenais under hans fångenskop i Paris 1844,