Aftonbladet – 29 maj 1848, sida 2

les, seian officiell underrättelse enländt att kejsaren afrest till Tyrolen. Den 18 M3j firades en allmän förbrödringsfest af de tschechiska och tyska partierna. Borgare-, köpmansoch adelsressourcerna, såsom representanter för de olika politiska fraktionerna, hafva förenat sig om den åsigten, ait rån detta ögonblick hvarje splittring mellan nationaliteter och stånd måste upphöra, för att med krafc kunna möta de oändligt vigtiga bändelser, som äro i annalkande uti Böhmen. Nåsra ledare af det tyska partiet förklarade högidligt, att äfven Bihmens tyskar icke skulle sända någon representant till Fravkfurterparlamentet! Wien den 49 Moaj. Kejsarens afresa är icke att tillskrifva fruktan, utan en väl öfverlagd plan af aristokrat-, byråkratoch penning-cli Juen, under säker förutsättning, at man sköll ycias återföra honom. Vilkoren för återvänlendet blir i hvarje fall: Aulas tillslutande, föroud för studenter, son icke äro egentliga Wienerboer, att vistas der under feriern2, antagan-! je af tvåkammarsystem med senat, provisoriskt len redan utfärdade tryckfribetslagen och del bekantgjorda valsäitet. Hr Berger, en af de österrikiska deputerade vid Frankfurterparlamentet, offentliggör i Dewsche Allgemeine Zeitung följande artikel: Då jag på resan till Frankfurt i dag inträffade i Leipzig, hörde jag allmänt sägas, enligt bref från Wien, ait kejsaren redan återväundt till residenset, Jag lemnads Wien den 49, kl. 7 på aftonen. Anda till denna stund var dock kejsaren hvarken tillbakakommen ej heller någon säker underrättelse inlupen, som på ett autentiskt sätt ådagalade hans snara hemresa. Staden befann sig i ett tillstånd af förstämning och sorgsenhet, som genom den i bakgrunden lurande ståndrätten egde en terroristisk-anstrykning. För öfrigt kan man ej betvilla, att kejsarens bortförande var ett verk af det den 15 Maj störtade avistskratiska partiet, hvilket genom denna statskupp hoppades vinna ett gynnande spelrum för sina reaktionsförsök. Kejsaren var och är fullkomligt fri och säker i sitt residens: alla österrikares allmänn2, obegränsade kärlek till honom är hans skyddande palladium. Endast kamarillan och den gsnom sitt nederlag ända till föriviflin retade aristokratien äro den frie österrikaren förhatligen, 0. s. Vv. D:r J. R. Berger. Enligt Berlinernotiser från Wien af den 24 bafva erkehertiginnan Sofia begifvit sig till I.chl, enkekejsarinnan till Salzburg, samt kejsaren, kejsarinnan och erkehertig Frans Carl till lnnsbruck. Några vilja veta, att endast ett epileptiskt anfall afböll kejsaren från Wien. Af hela kejserliga familjen är (enligt Breslau Zeitung för den 48 Maj) den sjuka erkehert:ginnan Maria Anna, kejsarens syster, den enda som qvarstadnade; hon har i dag förts till Baden. Samma tidning säger vidare: Om kejsarens och kejsarinnans flykt vet man ur säker källa, att deras majestäter kl. 8 om aftonen foro till Schönbrunn, och först der stego i en i beredskap stående resvagn. Erkehertig Frans Carl lemnade redan på eftermiddagen med sin familj die Burgv (hofvets bostad i Wien); men enkekejsarinnan aflägsnsde sig först kl. 9 på aftonen, beledsagad af en kammarfru, till fots ifrån die Burg till Mariahilferlinier, hvarest hon uppsteg i en fiaker, och först i Purkensdorf nådde sin resv:gn. — Ministerrådets proklamation visar tydligen, a!t de kejserliga personernas flykt skedde så hemligt, att könseljen sjelf, lika litet som ho:be:jeningen, hage aning derom. Wienermagistraten och provisoriska borgareutskottet hafva beslutit en depuiation till kejseren, för att låta honom veta stadens djupa bestörtning öfver den allerhögsta afresanx. (B. H.) Wiener-Zeitung ianehåller, i dea officie:la afdelningen, ea artikvl, hvari ministerrådet förklarar sitt missnöje öfver en artikel i den ickeoffic:ellia afdelningen af samma tidning, deruv en liknelse uppatällts emellan kejsarens affesa och Ludvig XVI:s flykt, med tillägg: nalt sista dagen af hans mjestäts härvaro utgjort republikens första dags. Ministerrådet iniygar olämpligheten af denna parallel. Konseljen undertecknar sig imedlertid blott med titeln: H. M. Kejsarens inierimistiska ministrarn. SCHWEIZ. På edsförbundsd2gen föredrogs den 45:de Maj jumannautskottets betänkande, angående sehw-iziska neuiraliteten, och antogs med stor pluraLutet. Detta till beslut öfvergångua betänkande innehåller hufvudsakligen: 4) att för mnärvarande intet skäl finnes till troppars uppställning vid gränsorna; imedlertid skola i Graubinden redan samlade troppar cer qvarstadna; 2) värfningar för Lombardiet förbjudas uttryckligen, sisom förnärmande neutraliteten; 3) ett utländskt lån kommer att upptsgas, för att bereda tillgång till nödiga medel, ifall omständigheterna så fordra. Den förut omnämnda anmodan till Ocksenber, att återtaga sin ansökning afsked från ledamotskapet i Berns regeriogsråd, beslöts af stora rådet enhil!ig!, på en enda röst när. ITALIEN. Österrikiska legationen i Rom upplöste sig den 8 Maj, då grefve v. Läz .w erböll sina paces. Ministeren bade utfärdat dem med hänseende till den förut omnämnda påfliga allokuionen, bvari en formlig krigsförklaring vägr:s, men tidika medgi!ves att styrelsen :cke förmår tillbasahålla de till Lombardiet ilande friskarorna. Grefve Liiiz.w skulle afresa om en vicka; påfliga styrelsen hade likväl med t:cksamhst mot