Aftonbladet – 27 maj 1848, sida 2

Jag förstår er mening rörande sennora Dolores, kapten; ni möter mig på halfva vägen. Men ert skepp och last äro förlorade, om kuttern lägger till och en oflicer beträder vårt däck.o Jag vet det. Briggen skulle icke efterjaga oss, om han ej säkert kände, att vi gäckat hans visitalion. Alltså, kapten, nu till min fråga. Ni vet jag är sjöofficer, och såsom sjöman i fjorton år trampat skeppstiljan; kan och vill ni rättfärdiga er för edra redare, om ni för några timmar lemnar mig befäet öfver er brigg? och jag vill taga det på mitt an;var att göra honom qvitt kuttern och, om brisen olyckligtvis icke öfvergifver oss, försätta honom utom all fara. Min vän, återtog kaptenen, ni känner min ställning som kapten. Bland tusende fall förekommer cke ett, hvari en kapten får lemna befälet i faan. Aldrig, aldrig! Men jag bekänner ärligt och ritt, jag vet ej något medel att frälsa oss; icke det ingaste! Känner ni något? Jag påtager mig ansvaigheten för mina redare, ty halfva Nordstjernan illhör mig. Jag antager ert anbud; och ifrån denna tund är jag er förste styrman. Herr Storhjelmli opade han till förste styrrmannen, detta är löjtnant Hinango, en rysk sjöofficer. Löjtnant Hinango förer rån denna stund befälet öfver Nordstjernan, tills vi örlorat briggen ur sigte der. Underrätta besättninsen härom och tillhåll dem att lyda hvarje order ned punktlig noggrannhet. Hinango hastade nu till Dolores och Horatio, som hade på astånd observerat hvarje uttryck i de båda sjömännens ansigte, storligen stärkta af det lugn och den besinning som de ådagalade. De svenska ords mening, som kapteren temligen högt ställde till styrmannen, var under förhandnevarande omständigheter tillräckligt tydlig. för alla vassegerarne, ehuru ingen af dem förstod svenska. (Forts.) .